Gårdagens inlägg var ett av de svåraste jag hade att publicera. Inte att skriva, för det har legat länge bland mina texter, och var ett av de allra första jag skrev när jag började sätta mina tankar i pränt. Men modet att publicera det har svikit mig, det är modet som har fått växa till sig ett tag. Det är dels för att debatten är så infekterad och svår. Alla har åsikter, ingen har svaren. Vems ansvar är dessa människor? Rumäniens? EU? världen? medmänniskornas? Politiker och världsledare vet inte. Jag vet inte, och ingen verkar veta hur det ska lösas. De har kommit hit till oss i Sverige, i nästan alla andra länder har det funnits tiggare i urminnes tider, jag tror det gjorde det i Sverige också.
Bild: pojke i Nepal
Vad är det som provocerar oss så? Teorierna är så många, Det väcker "dåligt samvete", de är organiserade och luras, utnyttjade, barn lemlästas och görs blinda för att få mer allmosor. Eller är det bara fattiga utnyttjade människor som behöver få mat för dagen? Råden om hur vi ska bete oss haglar, gör inget, hjälp på plats, ge mat, ge pengar, behandla dem värdigt, ignorera. Hur hanteras det i andra länder? Det är ju inte så att vi vill att människor ska ha det så dåligt och behöva tigga för att överleva, göra bostäder runt butiker och i innerstäder. De producerar sopor och avfall som inte kan tas om hand. Skolgång och hygien, utbilning och jobb?! Ska vi bidra? vi har ju våra egna? Men vilka är de egna då? infödda? invandrade? adopterade? var ska den gränsen dras? vilka ska få åtnjuta det svenska samhällets barmhärtiga resurser? Alla som betalar skatt? Men vi betalar ju skatt för att vi ska få samma möjligheter? De som missbrukar och "får skylla sig själva", hur ska vi göra med dem?
I ex Indien kryllade gatorna och ständerna av människor som kröp fram ur i sina usla bostäder, de skötte hygienbestyr, tvätt, matlagning på gatan till allas beskådan. Så ser det ut i väldigt många städer och samhällen. Det byggs miljonstäder i städer, hyddor av plast och sopor. Misär, fattigdom och människor som varken har rättigheter eller kunskap.
Det borde vara fattigdomen som ska utrotas, inte människan som är drabbad. Och det är den andra anledningen till att detta inlägget fått avvakta i lådan lite, jag tror att många kan uppleva det som ett ledsamt påstående, men tyvärr sant, och det är slutklämmen, tillika rubriken, med denna bloggens röda tråd i fokus.
Ingen fattigdom, inga adoptioner!
#12/100