Sommarn 1972

Jag kom till Torslanda midsommardagen1972 med eskort från Sydkorea, och i småländska Gnosjö upplevdes det på den tiden att världen var lite längre bort, och svarthåriga barn var lite mer ovanlig än vad som är idag. Jag och min vän Sofia pratade om det häromdagen, och hon berättade historien från sin familjs perspektiv. Spännande, tyckte jag och bad Sofia skriva ner det till mig. Läs hennes fina text:

 

 

 

Om att få känna någon som är lite mer än oss andra……

Om att få känna Monica, den lilla flickan som väckte stor beundran, stor nyfikenhet, stor uppståndelse och som var något fint och märkvärdigt. Så pratades det när hon kom den lilla söta flickan med dom mörka ögonen och dessutom skulle hon heta Monica precis som min mamma sa min mormor med stolthet i rösten….. För det är så jag har fått det berättat för mig vem Monica är. I dag är det Sofia- Monicas syssling, väninna och arbetskamrat som fått äran att vara gäst här på bloggen, min premiär för sånt här vilket givetvis känns ärofyllt men också nervöst och pirrigt för det är en sak att ge uttryck verbalt och en sak att få ner det på datorn. Men när jag berättade för Monica om vad jag hade fått berättat för mig så undrade hon om jag inte vill skriva ner det på hennes blogg och varför inte…  Jag och Monica träffades första gången då jag bara var någon månad gammal, Monica ca 6 månader äldre, hon hade då kommit till Sverige och vi skulle ses ute vid sjön Hären. Monicas mamma och min mamma är kusiner. Min mormor berättade med stolthet i rösten att nu skulle dessa små flickor ses. För Monica var inte vilken liten flicka som helst. Hon var en liten mörk, söt flicka som kom från Korea och det var något väldigt fint. Det enda minne jag har från den stunden är ett foto då vi sitter på en liten filt. Ett foto som min mamma sedan stolt visade upp för sina väninnor. För det ansågs väldigt märkvärdigt med ett adopterat barn, speciellt att ha ett mörkt barn har min mamma berättat. Monica var otroligt söt med sin mörka hy och sina mörka ögon. Vi träffades inte speciellt mycket under vår uppväxt, kanske på något släktkalas . Långt senare i livet så möts våra vägar, i arbetslivet och det visar sig att denna lilla mörka flicka som nu är 4- barns mamma fortfarande är lite mer än oss andra. Hon har den där extra energin, en extra plats i hjärtat, alltid tid för alla. Monica är en person man gillar från första stund och för henne finns inga problem bara möjligheter!! Tillsammans har vi gråtit av glädje men även av sorg- en vänskap på 42 år även om den tog en liten paus! Jag önskar dig all lycka i livet, tack för att jag får vara en del i ditt liv!! Kram Sofia

 

       

 

Ett par bilder av oss, det gamla fotot är av grynig och otydlig kvalité, vi sitter på en filt vid sjön Hären, tagen just vid det tillfälle Sofia berättar om. Tack min vän för dina fina ord och för att du tog dig tid att skriva.



Taggar: Sydkorea, adoption, familj, vuxen adopterad;

Kommentera inlägget här :