I fäders spår

Snart går startskottet till ett av årets mesta svenska och mest  traditionsfyllda evenemang - Vasaloppet!! Förra årets panik och katastrof förhållanden vad gäller snö och spår kan i år bli ännu värre. Jag känner mig ganska lättad just nu att slippa stiga upp klockan tre på natten  och åka till start med ångest, men saknar lite den förväntan som också finns såklart. Helikoptrarna cirklar över start, bajamaja stanken sprider sig, det doftar liniment och panik!! Härligt och hemskt!! Jag har åkt tre Vasalopp, men i år blir det inget, utan jag tänker följa loppet via media istället, men det är något visst med Vasaloppet. Tala om att det känns väldigt ursvenskt, och som något "alla bör göra"?! 
Bild från förra årets Vasaloppsstart i Berga By. 


Ända sedan jag var liten har vi besökt Mora och Gustav Vasa statyn som står stolt och stark och blickar i fjärran. Vi har alla hört historierna i skolan om hur han flydde på skidor, gömde sig i höskrindan medan spjuten stacks ner i höet för att nästan genomborra honom. Självklart känner vi alla till Skeppet Vasa!! Och såklart Vasaloppet och alla dess varianter!! 
Vi har många många foton på oss som barn och Gustav Vasa, jag fortsatte i vuxen ålder allt foto mig med denne man, och måste därför varje gång vi är i Mora klättra upp och ta ett nytt!! 



Vid sådana här stora evenemang kan det ibland ha sina fördelar att se lite smått förvirrad, väldigt utländsk och väldigt osäker ut. När man möts av långa köer till allt, stora startfält, och människor som snällt lagt skidor i rader kan jag liksom glida igenom allt detta genom att lite låtsas att jag inte fattar systemet. Det går ganska lätt att som liten asiatisk kvinna att slinka in i startfållan, åla sig mellan alla skidpar och så långt fram det bara går för att lägga ut sina skidor. Det är bara att låtsas att man inte förstår vad folk säger, le och säga "konitchiwa" (jag kan bara säga hej på japanska, inte koreanska) så brukar de flesta le tillbaka och vara förstående. En japanska som ska åka Vasaloppet må väl få komma fram lite i kön, och vem orkar på engelska en tidig morgon förklara att man ska stå i kö för att få komma in och lägga sina skidor här!! Jag ska nog inte åka fler vasalopp så det gör inget att jag avslöjar mig, inte stod jag ju i något bra startled heller så det spelar inte så stor roll, men det finns fördelar med det mesta! 
 
I fäders spår för framtida segrar! Är det mina fäders spår? Är detta min historia? Känner jag en fläkt av förfäder och det gamla svenska arvet? Jag ser Sveriges historia som min historia, mitt lands historia med dess kungar och hjältar. Det är den enda historia jag känner till, jag kan inte något annat lands historia eller känner mig förknippad med något annat. Jag har inte tänkt så mycket på det tidigare, och det är ju faktiskt inte mina förfäder eller min historia, men jag känner att det spelar ingen roll. "För Framtids segrar" är däremot viktigare!!det spelar roll. Att göra skillnad i smått och stort, kämpa och fightas i vardag och fest för att vi alla ska få vara lika olika !! 
 
Taggar: Sydkorea, träning, vuxen adopterad;

Kommentera inlägget här :