Årets första dag


Årets första dag.
Att avsluta något och att börja på nytt känns både vemodigt, skönt och lite pirrigt, allt på samma gång. Jag ser som många andra tillbaka på ett turbulent år, både för egen del och för hela världen. Att 2015 skulle bli det år som världen åter skulle skakas av terror, ännu fler krig, och mer flykt var svårt att tänka sig när jag och min familj inledde året så fridfullt i varma, sköna Thailand. 

Just nu är det svårt att inte tänka på terrordåden i Paris, krigen och alla människor som är på flykt från sina hem och sin familj. Jag tänker inte minst på alla barn och ungdomar som skickas ut ensamma i världen med föräldrars förtvivlade hopp om att de ska få en bättre tillvaro och framtid. Jag tänker på Dådet i Trollhättan, så brutalt och ofattbart, och jag drabbas åter av insikten om att mina vänner/kollegors för tidiga bortgång i våras är oåterkalleligt. 

Men jag tänker också på mina älskade barn, mina föräldrar och mina många vänner som är friska, har hus, jobb och mat samt att vi får leva i fred och överflöd. Jag känner mig så glad och tacksam för livet, och detta året har verkligen fått mig och många andra att inse vad som är viktigt, prioritera lite förnuftigare, känna lite mer tacksamhet och glädje i vardagen. 


Personligen har jag fått några fler krämpor, andra har förbättrats, jag har yogat och andats mer, fått en del nya goa vänner, fått uppleva fler platser i Sverige och utomlands.
Jag slutade blogga, blev mer koreansk, deltagit i en dokumentärfilm, fått ett stipendium samt vunnit en julskinka som jag gav bort.


För detta nya år önskar jag förändring. Att jag ska våga lite mer, bli lite mindre feg, våga prioritera lite annorlunda. Tänk vilka små bekymmer jag har, jag vill uträtta något mer bestående. I hela mitt liv har jag längtat ut och velat arbeta ute i världen, gärna bland fattigdom, krig, och under svåra förhållanden,  nu har världen kommit hit och omsluter oss bokstavligen, så det får bli en önskan och en utmaning inför nya året. 





Kommentera inlägget här :