Barnen på Home of Hope drömmer om att få en bra utbildning. Flera av de äldre flickorna vill bli sjuksköterskor, de yngre lärare. En av pojkarna -Shree vill bli socialarbetare och en flicka -Samjhana, vill bli polis. Förhoppningen är att de ska kunna kunna gå i skolan, utbilda sig och komma tillbaka till byn och jobba där. De två äldsta barnen slutar det som betecknas som grundskola till våren, efter det får de börja jobba eller fortsätta läsa vidare, de är då 16-17 år.
Här är lite bilder från skolan i Ratankot. Den är tillfälligt uppbyggd och består av tält, presenningar och plåt. Det byggs en ny skola som de hoppas ska står färdig efter årsskiftet. Varje morgon är det samling på skolgården. De ställer upp sig i raka led, därefter kontrollerar en utvald elev sina klasskamraters händer och fötter för att se att de är rena. De gör lite gymnastik övningar och avslutar med att sjunga den nepalesiska nationalsången. Det finns en rektor och ett par lärare till jobbar på skolan, de har dock behov av fler. Läraren går mellan de olika klasserna, föreläser och ger uppgifter att jobba med. De som kan har skoluniform, de går i skolan kl 10-16, det ges tillfälle för en lunchrast, och en del går hem och äter, de flesta är dock kvar i skolan, det serveras ingen skollunch. Barnen som går här är 5-14 år.
Lite bilder från klassrummen. Barnen var så stolta och glada över sin skola. Då väggarna är väldigt tunna så hördes allt även från klassrummen bredvid. Det är mycket högläsning, alla läser högt tillsammans eller var och en läser i sin bok, fast högt. När de svarar läraren reser de sig upp ur bänken. Det var ordning och reda, ingen pratade utan att fått tillåtelse och alla föreföll väldigt uppmärksamma på det läraren berättade. De skriver av mycket ur läroböckerna, kopierar texten till sina skriv häften.
Jag och Morgan besökte alla klasserna, berättade och gav lite tips på egenvård i förkylningstider. Jag hade sedan en liten "skolsköterskemottagning". Det var några infekterade sår och bett som jag rengjorde, en del hudproblem, någon ögon infektion etc. Inga allvarligare saker. Vi använde lärarrummet som mottagningsrum, en av lärarna hjälpte oss att översätta från engelska till nepali. Jag försedde dessutom rektorn och expeditionen med förbandsmaterial och en del receptfria mediciner som kan vara bra att ha när olyckan är framme.
Jag besökte också skolan i det som kallades Upper Ratankot. Som namnet avslöjar så ligger den byn ytterligare en liten bit upp i bergen. Det tog en timme för mig att gå dit, jag hade tur som träffade på Brecht, han var bekant med omgivningarna och visade mig vägen. Han och hans flickvän Marischa jobbar ihop med ett projekt som ska bygga upp byns "kommunhus", samt jobbar med ett projekt som har tagit fram en husmodell som ska kunnas byggas billigt. Han är från Belgien och är lärare, hon är från Indien och är arkitekt. Han har tidigare jobbat mycket med ett vatten/toalett projekt i Ratankot, vilket innebar att de hjälpt till att ta fram material och hjälpt dem bygga toaletter. Alla familjer i Ratankot (innan jordbävningen) hade toalett, projektet startades 2011 via de fyra bröderna Lama, liksom alla projek i denna by och dess omkrets gör.
I denna skolan gick det ca 35 elever, det var bara 24 st där denna dag. De var inte så gamla, de flesta var nog upp till 10-11 år. Alla barnen kunde mycket bra engelska. Jag gav samma tips och råd som jag gjort tidigare, hade en lite mottagning efter, delade ut pennor och tvål. Dessutom kom det mammor med små barn och äldre damer som ville bli undersökta då de hört att jag var där en stund. Jag försedde även denna rektor med en hel del förband, elastiska lindor och receptfria mediciner.
Det finns en del bildtext till bilderna nedan, men det är oklart om den blev synlig så jag skriver det här igen. Det är en fin utsikt över berg och dalar, trots en mulen dag. När det är klart och soligt ser man höga snöklädda toppar omkring detta, och det är utsikt mot den kinesiska gränsen.
Barnen på Home of Hope är så flitiga med läxorna. De går upp vid 06- tiden och efter morgonbestyr och en kopp te gör de läxor minst en timme även på morgonen, sedan gör de hushållssysslorna. Vi 09 äter de frukost, ris och dal - en gryta på bönor och linser. Sedan byter de till skoluniformen och går till skolan. När de kommer hem vid 16 får de mellanmål. Gör läxor igen innan hushållsbestyr eller tvättning av kläder. Därefter hjälper de till att förbereda middagen som äts vid ca kl 20. Men innan dess är det ännu mer läxläsning. Alla hjälps åt. Fotot visar läxläsning i flickornas rum.
