Made in Korea

Idag är ursprunget viktigare än någonsin. Invandrar och integrationsfrågor är en av de viktigaste frågorna inom politiken och i vår vardag, det tycker jag med. Jag tycker också att det är viktigt att ta hand om, och ta vara på alla de människor som kommer till vårt fina välmående land. Många kommer med hemska upplevelser, med ärr i kropp och själ, men de kommer också med egenskaper och färdigheter som bör tas tillvara på. Vi är idag också många, många som levt ett helt liv i Sverige, födda här eller inte, men till sätt och sinne är vi svenskar, även om namn eller utseende säger något annat. Människor är mer än bara kött, det kan inte jämföras rakt av. Ursprunget är inte svenskt, men kan vara bra ändå. Förpackningen kanske kan se lite olika ut, men om innehållsförteckningen säger att det är bra ingredienser så borde det kunna tolereras. Allt håller ju inte heller måttet bara av den anledningen att det är svenskt!! Men såklart, allt bör synas och kontrolleras noga, men en chans kan det vara värt!!
 
Det är bemötandet av människor med utländsk härkomst som ofta blir annorlunda, och jag tror att vi svensk/utlänningar har en viktig roll att spela idag när agget och fientligheten mot varann växer. Jag tror vi kan vara en länk för att i alla fall erkänna det finns diskriminering, även i små vardagliga saker. Vi (jag inkluderar absolut även mig själv) tänker, tycker och tror så mycket om varann, oftast är det negativt om "utlänningar". Jag är en utlänning för de allra flesta, min familj är en utländsk familj för många. Han har tagit sig en fru från Asien tror några, men varför skulle det vara så farligt då?! Eller är det kanske jag som lägger något negativt i det, kanske är många frågor och påståenden inte alls negativa, bara nyfikna, det kanske bara är jag själv som tycker det för att jag skämts över mitt asiatiska ursprung och så gärna velat vara svensk? Men frågorna ställs, hela tiden, många gånger och under hela mitt liv. Skillnaden nu mot för 20 år sedan är att jag tycker det är ok nu. Jag är själv nyfiken och vill äntligen veta mer om mitt ursprung. Jag vill också syna innehållet lite närmare. Vad är vad, varför är det där, hur kom det dit? En annan fråga är om det är viktigt, varför är det viktigt för alla att veta? Är det av nyfikenhet, rädsla eller varför måste alla inklusive jag veta? Jo, för att idag är ursprunget viktigt, för vi bemöter och blir bemötta efter ursprung inte för de människor eller egenskaper vi är och besitter.
 

Anledningen är säkert att mina barn börjat bli stora, de frågar mig, jag har inga svar att ge till dom. De får samma frågor jag alltid fått, var kommer du ifrån? vad pratar ni för språk hemma? Är det din riktiga pappa? De fattade ännu mindre än vad jag gjorde när jag var barn. Nu vet de såklart varför de får frågorna. Det enkla svaret är att mamma är född i Korea, men det finns inga bättre svar. Varför får inte vi läsa hemspråk? varför frågar dom? varför tror de det? vad är asiatisk? vad är etnicitet? ras? vaddå att vi är blandade? Varför tror de inte att vi är svenskar? Jag har som vuxen och som mamma tvingats möta samma frågor från mina barn som jag alltid fått av främlingar, men nu kan eller vill jag inte stänga dövörat till och låtsas att jag inte hörde, eller svara något dumt. Jag har börjat ta reda på mer om mitt ursprung, och idag är jag stolt när jag säger att jag är född i Sydkorea, jag kommer från Seuol.
Made in Korea, but I am Swedish.
Taggar: Asien, Sydkorea, adopterad, familj, hudfärg, svenska, vuxen adopterad;

Sommarn 1972

Jag kom till Torslanda midsommardagen1972 med eskort från Sydkorea, och i småländska Gnosjö upplevdes det på den tiden att världen var lite längre bort, och svarthåriga barn var lite mer ovanlig än vad som är idag. Jag och min vän Sofia pratade om det häromdagen, och hon berättade historien från sin familjs perspektiv. Spännande, tyckte jag och bad Sofia skriva ner det till mig. Läs hennes fina text:

 

 

 

Om att få känna någon som är lite mer än oss andra……

Om att få känna Monica, den lilla flickan som väckte stor beundran, stor nyfikenhet, stor uppståndelse och som var något fint och märkvärdigt. Så pratades det när hon kom den lilla söta flickan med dom mörka ögonen och dessutom skulle hon heta Monica precis som min mamma sa min mormor med stolthet i rösten….. För det är så jag har fått det berättat för mig vem Monica är. I dag är det Sofia- Monicas syssling, väninna och arbetskamrat som fått äran att vara gäst här på bloggen, min premiär för sånt här vilket givetvis känns ärofyllt men också nervöst och pirrigt för det är en sak att ge uttryck verbalt och en sak att få ner det på datorn. Men när jag berättade för Monica om vad jag hade fått berättat för mig så undrade hon om jag inte vill skriva ner det på hennes blogg och varför inte…  Jag och Monica träffades första gången då jag bara var någon månad gammal, Monica ca 6 månader äldre, hon hade då kommit till Sverige och vi skulle ses ute vid sjön Hären. Monicas mamma och min mamma är kusiner. Min mormor berättade med stolthet i rösten att nu skulle dessa små flickor ses. För Monica var inte vilken liten flicka som helst. Hon var en liten mörk, söt flicka som kom från Korea och det var något väldigt fint. Det enda minne jag har från den stunden är ett foto då vi sitter på en liten filt. Ett foto som min mamma sedan stolt visade upp för sina väninnor. För det ansågs väldigt märkvärdigt med ett adopterat barn, speciellt att ha ett mörkt barn har min mamma berättat. Monica var otroligt söt med sin mörka hy och sina mörka ögon. Vi träffades inte speciellt mycket under vår uppväxt, kanske på något släktkalas . Långt senare i livet så möts våra vägar, i arbetslivet och det visar sig att denna lilla mörka flicka som nu är 4- barns mamma fortfarande är lite mer än oss andra. Hon har den där extra energin, en extra plats i hjärtat, alltid tid för alla. Monica är en person man gillar från första stund och för henne finns inga problem bara möjligheter!! Tillsammans har vi gråtit av glädje men även av sorg- en vänskap på 42 år även om den tog en liten paus! Jag önskar dig all lycka i livet, tack för att jag får vara en del i ditt liv!! Kram Sofia

 

       

 

Ett par bilder av oss, det gamla fotot är av grynig och otydlig kvalité, vi sitter på en filt vid sjön Hären, tagen just vid det tillfälle Sofia berättar om. Tack min vän för dina fina ord och för att du tog dig tid att skriva.



Taggar: Sydkorea, adoption, familj, vuxen adopterad;

En rosa dröm

Att misstag ibland blir nya uppfinningar och historiska genombrott har man ju hört talas om, men aldrig trodde jag att jag själv skulle få uppleva den lyckan i mitt eget kök!!! 

Barnen hade lånat hem en lånebok från skolan - "barnens bakbok", och satte med iver igång att baka kakor. När vi kom till glasyren så skulle den göras av florsocker och pressad apelsinsaft. Jag hade bara en blodapelsin hemma så det fick ju bli den!! Döm om vår förvåning när vi såg att glasyren blev knall rosa!! Vilken lycka!! 

Vi vet ju att saften i blodapelsiner är röd färgad, det är ju inte det, men att den skulle "hålla färgen" så bra hade jag inte räknat med. Kakorna blev mycket goda och super fina såklart!! Ett mindre giftigt alternativ till röd karamellfärg - en blodapelsin!!! 
Taggar: familj, vardag;