"Sluta aldrig gå"

Jag har just läst ut boken av Christina Rickardsson "Sluta aldrig gå - från gatorna i Sao Paulo till Vindeln i Norrland". Jag känner mig helt utmattad! Vilken stark berättelse, vilken ung kvinna, vilket liv! Hon har som barn varit med om så svåra saker, att leva på gatan med svält, hot, en ren överlevnadskamp varje ögonblick, till att bli adopteradtill en liten norrländsk by i Sverige, försöka anpassa sig där och accepterad som svensk och fortsätta kampen för överlevnad, men nu på ett annat plan. De här livshistorierna kommer att komma fram nu. Vi blir fler och fler som börjar höja rösten för att omgivningen ska öppna ögonen, vi måste börja acceptera att vi alla är olika, har olika bakgrund, utseende och härkomst. Vi har olika bagage, olika vanor och beteenden. Men vi ör alla människor, och har alla rätt till att leva och bo på denna jord!!!

Christina Rickardssons bok.

Det är klart att jag som just kommit från ett barnhem, där barnen troligtvis har upplevt precis liknande saker, fast de ännu inte är gamla nog eller redo att berätta om allt de varit med om, känner mycket för boken. Jag upplever samma uppgivenhet inför våra (även mina egna) i-landsproblem just nu, jag är själv adopterad och känner såklart igen mig en hel del. Men snart måste ju omgivningen börja förstå!!! Världen och livet är till för oss alla!! Ingen har mer eller mindre rätt att vara här eller där! Vi har alla olika seder, vanor, språk och hudfärg, men vi är alla lika olika!

Jag har många fina, givande och uppmuntrande samtal med vänner om dagens situation med den ökade rädslan omkring oss för allt som inte är exakt som vi är vana vid. Nu känns det mer aktuellt än någonsin för min del, som så nära sett kampen för överlevnad, och då var det inte ens i krig. I helgen träffade jag, lite av en slump, en vännina jag inte träffat på länge, det blev ett roligt och kärt återseende. Tillsammans med henne, hennes man och deras två vänner samtalade vi om just detta och jag blev så glad! Jag kände att dessa par, som bor i en annan stad i Sverige känner och tycker precis som jag kring detta, och det känns så skönt att veta. Hade tidigare på dagen ett liknande samtal med mina kära vänner från studenttiden, det värmer också att känna att vi stretar åt samma håll. Ni är såklart fler därute som vågar ta diskussionen och föra samtalet, kanske ge någon ett argument som får den att tänka efter, och vad passar inte bättr än att upprepa just boktiteln jag började blogginlägget med! För att förändra, komma framåt, påverka omgivningen så får se till att aldrig sluta gå!!

För bland annat denna lilla flickas skull: "Sluta aldrig gå!!"

Kommentera inlägget här :