Vilken fantastisk respons på mitt inlägg om mina reflektioner från dokumentären "De Ensamma". Vad glad jag är att jag skrev ner mina tankar, många har hört av sig, via sociala medier, kommentarer här på bloggen, men också med privata meddelanden. Tack allihop!! Vad skönt att jag kunde ge en annan bild av att ha växt upp som adoptivbarn.
Jag tror man kan träna på att försöka se det goda i det mesta. Att välja att försöka se saker från den positiva och ljusa sidan. Det gäller både det som hänt i ens förflutna, hur man förhåller sig till saker och människor, och det som ska hända. Det som inte går att påverka, ska heller inte behöva ta för mycket energi åt att oroa sig ö
Jag skrev inget här på bloggen på länge, jag kände att det är så mycket hemskt som händer i världen och i samhället. Det är krig, terror och sjukdom, många som lider svårt, det kändes väldigt meningslöst att ägna mig och min tid åt att skriva och berätta saker på en blogg. Det fanns liksom inget att tillföra, för jag tycker att jag verkligen har allt viktigt i livet och jag är så tacksam.
Hej! Du skriver så bra och klokt och din inställning om att se det goda i tillvaron är ju något som inte minst jag själv borde tänka mer på. Som adoptivförälder vill man såklart göra allt för att ens barn ska få ett lyckligt liv. Som blivande adoptivförälder så hade jag så gärna velat läsa några kloka ord från dig om hur du, utifrån dina erfarenheter och det dina föräldrar gett dig, ser hur man kan stötta sitt barn utifrån perspektiv som utanförskap och identitet. Som adoptivföräldrar kommer vi ju aldrig fullt ut att kunna sätta oss in i barnets känslor och upplevelser av att vara adopterad. Vad har varit viktigt för dig under uppväxten? Tack för en fin blogg!