Another Day in Paradise

Detta blogginlägg består helt enkelt av en av mina dagboksanteckningar, endast med vissa förtydligande för er som läsare så det blir begripligt! Välkommen in i min tillvaro just nu! 


Fotot visar några barn i de stora områden som finns av väldigt enkla bostäder, sk. Slummen. 

Vaknade tidigt som vanligt till ljudet av fåglar, trafiken och alla som sjunger, pratar och ropar utanför! Klockan var iallafall tjugo över sex och det började ljusna ute. Bestämde mig snabbt för att ta en Boda (mc) till café Javas för en rejäl frukost, eftersom jag knappt hade ätit någonting under gårdagen. Igår var jag på kliniken hela dagen och fick bara i mig en Rolex, dvs en omelettrulle med tomat och lök med en chapati, ett slags tunnbröd, runt, en till lunch och en till kvällsmat. Kostar 4,50kr! Till det drack jag en Stoney, en ingefärsläsk som är jättegod! 

Så idag vaknade jag hungrig och beställde alltså en stor frukost bestående av en dubbel cappuccino, fruktsallad på mango, melon, banan och papaya. Äggröra med toast, stekt potatis, grönssallad och en färskpressad juice, samt en kopp te med en kaka till. En riktig praktfrulle som gick på lyxiga 75kr!! Gratis Wi-fi fanns, så jag kunde uppdatera mig lite på sociala medier. En trevlig och lugn morgon!!

Vid halv tio tog jag en Boda till The Fortress, tjejerna var uppe och hade börjat äta frukost. Kakor, te och kokt kassava, som är en slags rot som skärs i klyftor och kokas, steks eller friteras. Ser ut som potatis och smakar egentligen ingenting. 

Varje förmiddag har de bibelstudium efter frukost, så även denna dag. De samlas ute under ett tält, och alla flickorna är med, de säger godmorgon till varann, tittar varann i ögonen och bekräftar att man är där. Det känns välkomnande!! Någon spelar trumma och de sjunger lovsånger en stund. En ganska härlig och gemytlig gemenskap. Idag läste Josephine en text ur Bibeln som handlade om att våga förtrösta på Gud hur situationen är. Det kändes ju väldigt aktuellt för flickorna, och Josephine pratade om hur viktigt det är att se framåt och vara positiv och våga lita på Gud! 

Efter det hoppade vi till ett helt annat ämne, det var dax för mig att ha min "lektion". Eftersom det kom ett åskväder så flyttade vi in. Min uppgift idag var såklart att prata om förlossning, hur den börjar, vad som händer i kroppen, vad värkarna gör och hur barnet föds. Vilka undersökningar personalen gör, och hur det går till. Jag hade lite bilder att visa på Josephines laptop, jag har med en docka hemifrån, som jag tillochmed fått dit navelsträng och en moderkaka på! Tack mamma som virkade den så bra!! 

Alla är självklart nervösa inför förlossningen, det är ju de flesta och det är naturligt. Vad som är en stor skillnad mot många andra kvinnor, är ju att dessa flickor inte valt eller önskat ett barn just nu, de är unga tonåringar, och de är ensamma. Det följer med personal från The Fortress när de ska föda, de har ju blivit som deras vänner, men de är ändå väldigt utelämnade.

Vi åt en god lunch som en av flickorna förberett, bestående av ris, bruna bönor och en grönsaksröra av kål och morot! Gott med lite salt på 😊👍🏾.

Efter lunchen hade Emma och Florence, socionomstudenter från Göteborg, en workshop kring anknytning. Den handlade om hur  viktigt det är att förmedla trygghet till sitt barn och bekräfta det, redan från bebistiden. Det kanske låter självklart, men detta är flickor som i långa perioder levt själva, en del utan vuxna förebilder en tid, och därför måste de få se och höra hur de ska förhålla sig till en bebis och senare ett barn. De tvivlar liksom vi alla gör, på hur de ska kunna räcka till som förälder.

På seneftermiddagen genomförde vi en av veckans höjdpunkter. Vi tre svenskor skulle ihop med Josephine åka till Kampalas enklare bosättningsområden, sk slummen. De är som små! (ganska stora!!) samhällen i sig. En stad i staden. Sida vid sida av de fina dyra hotellen så har människor byggt sig enkla bostäder. Det sker överallt i hela världen. Här har blivit små gator och människor har öppnat affärer och driver olika verksamheter. De har en vald ledare, i detta fallet en omfångsrik kvinna, och man gör bäst i att beträda dessa områden ihop med någon som härstammar härifrån. Josephine har varit i dessa områden i snart 16 år och arbetat ideellt, det är från dessa områden en del av flickorna kommer, och det var så hon kom att starta upp projektet The Fortress ihop med de dåvarande socionomstudenterna från Göteborg, däribland Evelina Westberg, kassör, numera Värnamobo och min länk till detta äventyr.

Vi köpte med oss matvaror, tvål, tandborstar och tandkräm. Pennor och godis till barnen, och jag hade lite enkla receptfria mediciner att kunna dela ut, liksom kondomer, bebiskläder och saker som ingår och/eller kompletterar ett sk. "Mamakit", som jag beskrivit tidigare! 

Vi besökte bl.a. en kvinna som bodde tillsammans med sin son och dennes höggravida dotter, flera andra barnbarn och några till i ett litet hus av plåt. Ett enkelt rum egentligen bestående av några madrasser, kläder hängde utmed väggen, och ett mycket enkelt kök hade inretts i ett hörn. Det fanns faktiskt elektricitet, och i ett hörn stod en TV. Hon önskade sig ett myggnät, som jag tänkte jag skulle köpa, och hennes höggravida brorsdotter var på sjukhus just idag, så  jag kunde inte göra någon kontroll av henne, men tänkte bidra till sjukhuskostnader, och ev kommer hon till TF på fredag. 

Kvinnan berättade att hon hade blivit änka på 90-talet, hennes man berättade det aldrig, men han var HIV positiv, liksom hon. För att få ihop lite pengar köper hon majs som hon kokar grillar och säljer. Hon blev så glad för allt vi kunde bidra med. 

Vi besökte också en mycket gammal kvinna, för att vara i Uganda är hon väldigt gammal, men hon visste inte själv exakt hur gammal hon är, men kanske runt 80 år. Medellivslängden i Uganda är typ 46 år, dvs jag har snart gjort mitt!! Hon bodde i ett litet hus med sitt barnbarn och barnbarnsbarn, som tog hand om henne. Hon hade en stor familj med många vänner, hon var glad och tacksam för varje dag, och ville leva länge till, men hon ville helst dö i detta hus. Hon hade det mycket enkelt, men hon sa flera gånger att hon kände sig så rik. 

Jag kunde inte låta bli att tänka på alla de äldre människor jag möter i jobbet som ambulanssjuksköterska hemma i Sverige, där ensamheten är en av våra vanligaste sjukdomar!! Ensamheten och avsaknaden av mänsklig kontakt gör så många sjuka, trots att den materiella standarden är så mycket bättre. Men denna härliga dam kände sig så rik!! Hon och familjen fick också matvaror och diverse annat smått och gott. Jag har fått mer insamlade medel nu, så jag ska se till att även denna familjen får lite mer av vad de behöver. Jag blodtryck på de som samlats i hemmet under vårt besök, jag lyssnade på den gamla damens lungor, hon hade hosta och hon hade onekligen mått bra av lite vätskedrivande!! Benödemen var påtagliga. 

Sista hembesöket gjorde vi hos en ensam kvinna som skadat sig då hon åkte bodaboda - mctaxi! Föraren avled, men hon fick bestående skador och värk. Hon fick också hjälp med mat inköp idag, för hon kan inte längre arbeta med att tillverka små plånböcker som hon brukat sälja, även hon ska få mer behövliga saker i veckan.

Kampalas uppgifter på invånarantalet varierar kraftigt. En uppgift är att de har ca 2,5 miljoner invånare, men hur många miljoner människor som egentligen bor här vet man inte. Alla dessa människor som egentligen inte finns, men de har gjort sig ett liv här i utkanten av det existensiella, för de finns ju onekligen. Det är barn som springer runt, butiker finns, barer och tillochmed en biograf! De har en vald ledare och samhället fungerar - slummen, som en helt egen stad i staden!! Dessa unga kvinnor har ingen ekonomisk möjlighet att ta sig till mödravård, som i sig är gratis, de har inte råd att köpa in och ha med sig det material till sjukhuset som krävs när de ska föda sitt barn. De har inte råd med suturer efter en eventuell förlossningsskada. 

Barnen får inte sina vaccinationer eller den näring de behöver, inte heller den omsorg vi föreställer oss att barn ska ha, utan driver omkring ensamma och i grupp. 
De äldre har inte råd med mediciner eller den vård de skulle behöva. Men de får bra omvårdnad i hemmet om de har familj och ett hem! 

"It's another day for you and me in paradise!"

Flickors framtid

Fascinerande att få uppleva ett uråldrigt, oföränderligt skeende, som att föda barn, som ju alltid gått till på samma sätt, i alla tider, i alla delar av världen, sedan evigheters evigheter!!!Tänk att något så lika ändå kan ha så olika förutsättningar. Det är fantastiskt, och det är skrämmande! Det som ska vara det bästa ögonblicket i livet, är för många det värsta, inte bara upplevelsemässigt, utan även rent medicinskt och ekonomiskt. Ska du som kvinna eller ung tjej betala allt material som krävs, och du varken har pengar eller någon anhörig så blir det svårt, och därmed också en fara för livet.  

Det som är tänkt som en lycklig stund för ett par, kanske är resultatet av ett övergrepp eller en våldtäckt! Att få ett barn du inte önskat dig, som kanske gör att du inte längre har rätt att fortsätta gå i skolan, skaffa en partner, ett jobb, och kanske är orsaken till att du blir bostadslös. Familjen du hade och levde med slängde ut dig på gatan, gravid och ensam, kanske HIV smittad, ledsen och övergiven. Det är precis den här situationen allt för många flickor i världen har idag. Och de är bara små flickor!!! 

Jag är just nu i Uganda, Kampala på The Fortress, som är ett tryggt hem
för unga, gravida, blivande tonårsmammor som inte har någon ekonomisk eller social trygghet!! Svenska stiftelsen The Fortress driver detta hem i Kampala, Uganda tillsammans med Woman of Purpose International - WOPI. De får bo på hemmet runt beräknad förlossning, de får mödravård, transport till denna kliniken där de ska föda, de får sitt "mammakit". Ni är många som varit med och bidragit till det, och till material de behöver, de får bebiskläder som ni skänkt, de får undervisning, stöttning och hjälp att förhoppningvis återförenas med sin familj efter barnets födelse. Det är just dessa flickor denna dagen handlar om, att uppmärksamma deras situation. Flickorna är 14-19 år!! Internationella flicklagen idag den 11 oktober. 

Jag har nu fått lära känns dessa fina, underbara flickor och Josephine, hon som startat detta hem, och driver det i Kampala. Det är omöjligt att inte tänka på sina egna flickor, som är 16-17 år. Det kunde varit mina flickor!! 

Det kan bara än en gång konstateras!! Vi har det så bra, vi är så lyckligt lottade i vår del av världen, kan vi bidra med bara en liten smula för att underlätta för dessa så tjejer så betyder det kanske livet, för dem och deras barn! Vill du swisha en peng till mig som jag köper material för här medan jag är kvar, eller gå in på The Fortress hemsida och skänk så är ditt bidrag mer än välkommet!! 

Idag har vi, jag, Emma, Florence och Josephine varit i de enklare kvarteren i Kampala, delat ut dessa "mamakit" till några som inte har råd att köpa själva, delat ut bebiskläder, mediciner och mat som vi köpt. Vi träffade flickor i alla åldrar! Fantastiskt, men också väldigt rörande, och en ständig påminnelse om att vi har så mycket att vara tacksamma för! 

Tillsammans kan vi förbättra flickors framtid!! 

Afrika, Uganda, Kampala, The Fortress

En sammanfattning som är svår att göra då det blivit mycket intryck på få dagar, och väldigt mycket har hänt!! 
Det är dock som om jag ställer om direkt när jag kliver av planet, detta känns helt och fullt normalt, trafiken, kaoset, alla människor och de lite enklare förhållanden som råder känns helt naturligt!! Även om jag aldrig tidigare varit i Afrika eller Uganda, så känns allt väldigt välbekant. Det är väldigt likt Nepal, Katmandu, Indien och övriga Asien! 

Jag har nu träffat flickorna på The Fortress några dagar, det kommer ta tid att lära sig alla namn. En 17-årig flicka fick tvillingar för en månad sedan, en är nyförlöst sedan i söndags. Den flickan (mamman) är dövstum. Två av flickorna är höggravida, några är i ca 5-6 månaden. De flesta är mellan 14-19 år. Ett par flickor är anställda att jobba och hjälpa till med barnen, städning och matlagning. Josephine, barnmorska och "chef" håller i allt. Hennes man Titus är pastor i en protestantisk kyrka.

The Fortress har ett utbytes program med olika socionomutbildningar i världen. Två studenter är här från Belgien, och två från Göteborg för tre månader och gör sin praktik på The Fortress. De är med flickorna varannan dag var, har utbildning med dem, ger dem stöd, råd och jobbar tillsammans med dem för att förhoppningsvis kunna återförenas med sina familjer efter förlossningen. Mycket trevligt för mig att träffa andra svenskar och västerlänningar!! Vi har redan gjort en hel del saker tillsammans! 

Vi har varit på marknad och lagat mat ihop med flickorna på The Fortress och bjöd på det, varit på privat sightseeing i Kampala, och varit med på gudstjänst. Det var en fantastisk färgstark upplevelse på alla plan. Så mycket sång, musik och dans, och ALLA kom fram och kramades och hälsade oss så välkomna till  kyrkan! 

Jag har delat ut bebiskläder, mössor, filtar som jag fått till skänks hemifrån. Jag delade ut köksredskap, spel, ljus och massa annat som jag köpte hemma för insamlade pengar och hade med mig. En väldigt uppskattad present som varje flicka fick var en egen necessär med lite personliga hygienartiklar i. Jag har delat ut BH:ar jag fått, tandborstar och tandkräm, bindor, trosor och annat ni alla gjort det möjligt för mig att ge dem. 
Senare i veckan ska vi köpa mediciner, besöka sjukhus och slumkvarteren för att dela ut mer saker jag haft med mig. 

Jag bor i en lite lägenhet ganska nära The Fortress, men ganska långt från centrum. Jag färdas på det enda sätt som går att ta sig fram på i den myllrande trafiken - på Boda Boda, en mc taxi. Jag köpte en hjälm för 80kr, sedan är det bara att blunda och åka med!! 

Jag har också hunnit träffa en Gnosjöbo här i Kampala! Vi kände varann när vi växte upp i Gnosjö, eller egentligen kände jag hans bror och han min syster, men ute i stora, vida världen blir vi alla syskon. Vi hade en mycket trevlig kväll tillsammans, jag och Marcus Holmgren!! 

Skriv inläggstext 

Avslutar detta inlägg med en suddig nattbild över Kampal, där fullmånens sken är lika fantastisk på natten som solskenet här vid ekvatorn är på dagen!!