Känsliga följare varnas! Nu blir det såklart väldigt mycket Sydkorea under den närmsta tiden! Men det är ju bloggens syfte.
Jag får väcka liv i bloggen som en gång skapades, just för att berätta för er andra, men också själv närma mig och skapa en relation till ämnet adoption och acceptera att JAG ÄR ADOPTERAD! Jag är född i ett annat land, i en annan världsdel, av en annan etnicitet, av en annan kvinna, och det är vid snart 50 års ålder dags att förhålla mig till det faktum.
Så efter många års närmanden är det nu dags! Att återvända! Jag kommer skriva av mig här, dels för att själv ha som dagbok, kanske mina barn och övrig familj, men kanske också för er alla därute som har en relation till adopterade och adoption.
Att återvända till Seoul och Sydkorea känns helt overkligt! Att dagen kommit och att jag är på väg. Ofattbart, lite sentimentalt och spännande. Det ska bli roligt att träffa andra adopterade, vi är 28 st i gruppen som ska resa runt i tio dagar. Det känns skönt att bara få följa med, att vara en deltagare utan organisationsansvar och utan att behöva tänka på logistik och uppgifter som ska göras. Mina senaste resor har inneburit en hel del organiserande och jobb, men nu ska jag bara vallas runt och hänga med, det blir säkert en tålamodsträning i sig!!
Det är mycket Sydkorea nu. VM spelas i Ryssland, Sverige mötte Sydkorea i mån i premiärmatchen och vann med 1-0 efter en straffspark av Granquist. Det ska bli kul att se hur VM uppmärksammas i Korea. Det är dessutom en minst sagt politisk spännande situation på Koreahalvön just nu iochmed att Nordkorea lovat jobba för en nedrustning och träffat USA:s president. Koreansk mat är modernare och mer inne än någonsin och tidningar och nyheter är fyllt av reportage av Korea, även med mig inblandat.
Denna resan ordnas av amerikansk-koreanska organisationen "Me and Korea", jag ansökte i höstas och fick besked efter nyår att jag kommit med. Det är 25 amerikaner, 2 danskor och jag som är ensam svensk. Alla gör sin första återresa och jag tror att jag är äldst, vi är alla födda och adopterade från Sydkorea.
Jag tror personligen att det kan vara bra att göra en första resa i ett sådant här sällskap. Vi har alla tampats med samma frågor och tankar, som ingen annan riktigt kan sätta sig in i. Att få ventilera det och vad som kommer kännas när vi nu återvänder tror jag vi kan ta oss igenom bäst tillsammans. Nästa resa kan säkert göras med familjen, när den första känslostormen lagt sig. Om det känns något alls...... och då bör det kanske analyseras!!
Jag har inga förhoppningar eller förväntningar mer än att få se det land jag är född i. Jag kommer tänka att här skulle jag växt upp, här var det meningen att jag skulle skapat mig ett liv, hur hade det blivit?!? Å andra sidan var det ju inte meningen att jag skulle göra det, för min existens var inte tänkt alls, så det är en motsägelse. Inget var tänkt, men det blev så bra ändå.
Jag var varken nervös eller hade någon särskild resfeber. Jag har rest en del själv, och kände inte att det var något särskilt förrän vi egentligen kom till flygplatsen. Där när jag sa tack och hejdå till mamma o pappa som körde mig dit kändes det lite speciellt. Att de snart på dagen hämtade mig i samma stad för 46 år sedan känns overkligt. Nu lämnar de av mig för att jag ska återvända. Det kändes rörande. Jag läste också ett gammalt blogginlägg skrivet av en kollega för några år sedan om hur han hämtade sina barn i Seoul. Jag läste det för jag ägnade flygtiden åt att rensa min mobil så jag får utrymme till massa foton jag ska ta. Då kom det några tårar, han skrev som jag tror mamma o pappa skulle uttryckt sig om de hade bloggat på sin tid. Allt känns overkligt. Jag är så gammal idag, snart 50, med egna stora, barn som snart är vuxna, men alla förblir vi våra föräldrars barn oavsett ålder. Så är det säkert också för den kvinna som en gång födde mig. Alltid mamma i hjärtat......
Detta var några funderingar såhär på Helsingfors flygplats där jag landade redan tidigt i fm kl 11 lokaltid, en timme före svensk tid. Flög kl 8:50 från Landvetter.
Flyget till Seoul avgår 17:30 finsk tid, flyger direkt och landar 8:20 på Incheon i Seoul lokal tid, sju timmar före svensk tid.
Nu ska jag läsa igenom Tourprogrammet ordentligt!
See you i Seoul!