Oändlighet

Oändlighet, evighet, saknad, möjlighet, lugnet, stormen, festlighet, sorgsenhet, ensamhet, lekfullhet! 

Havet är alltid så fantastiskt underbart!! Synd att jag har en tics som gör att jag alltid MÅSTE bada när jag är vid havet!! Senast det begav sig var i sent oktober, nu måste jag innan 1 maj!! 

Också måste jag stå lite på huvudet när det är härligt och snart fest!! Trevlig Valborgsmässoafton på er alla! 
#23/100
Taggar: adopterad, blogg100, fest;

Den meningsfulla meningslösheten


Bilden är min privata.

Jag tänker på naturkatastrofer som drabbar och slår sönder liv och tillvaron för så många. Jordbävningen i Nepal som av personliga skäl känns mer fruktansvärd eftersom jag varit i landet och älskade det. Jag har gått på de klassiska lederna mot Everest och sett fattigdomen i byarna och det hårda liv de redan var utsatta för.
 
Jag tänker på att det ibland är konstigt att det som känns så fruktansvärt meningslöst kan vara och bli meningsfullt många många år efter. Tim Alvén var en ung pojke från trakten som 1992 reste till Nepal, jag kände honom inte. Han försvann spårlöst i Himalaya och 2003 dödsförklarades han. Föräldrarna och brodern startade en fond - Tim Alvensfond som gick till uppbyggnad av skolor, utbildning och kläder för barn som hade det svårt i Nepal. Arbetet har fortgått och tänk nu, så många år senare kan de i denna naturkatastrof betyda räddningen för många. Nu finns redan etablerade kanaler, nätverk, kännedom, fonden, hjälpen har säkert lättare att nå fram till en del som annars inte skulle få hjälp. Vi kan bidra till fonden, länk till hemsidan finns HÄR. Gå in och läs, det är hemsk, men hoppfull läsning.
 



Bilderna ovan är från Tim Alvéns hemsida.
 
 Jag tänker på en barndomsvän som befann sig på Haiti för några år sedan när de drabbades av den hemska jordbävningen där. Tänk att just han med de färdigheter och den utbildning han hade kunde befinna sig just där och då och kunde få göra skillnad för så många i den katastrofen. Vi samtalade kort om det då - att tänk om hela hans livs händelser och det han tidigare gjort hade lett honom just dit.
 
Jag tänker på en kär och saknad kollegas tillsynes helt meningslösa bortgång, jag tänker på dennes familj och kära. Jag tänker att en dag kanske det går att se att fanns någon mening i allt det som känns så meningslöst just nu.
 
"Jag kan höra din röst
stiga som gnistor från en eld
Bortsvept igen
svävande mellan dröm och verklighet
Kan höra din röst
och jag känner igen denna vilsenhet
som finns där hos var och en
Resan den har varit lång
dina ögon berättar för mig om alla år av ensamhet
sökande tryggheten
Vi går sakta genom natten och
byter tankar om livets hemlighet
Försöker att hitta fram till nå't
som verkar riktigt och sant
 
När du frågar mig vad som är meningen
har jag inget enkelt svar
men jag kan följa dig här längs den stora vägen ett tag

Svävande mellan dröm och verklighet i den förklädnad livet tvingat på Jag önskar att du ska finna din egen verklighet att du nå'n gång kan säga jag lever mitt eget liv"

Text ur "Erika av Fredá"

 

 
Taggar: Asien, adopterad, blogg100, kärlek;

Drömmen om Nepal

Den fruktansvärda jordbävning som åter drabbat ett av världens fattigaste länder och människorna som bor där är en katastrof. De som redan lever på marginalen av överlevnad blir ännu mer drabbade. Att det dessutom sker i ett av världens vackraste område gör det ännu mer sorgligt. 



Min dröm har i många år varit att få arbeta med mödravård och förlossning i Nepal. Det är en av världens farligaste länder för en kvinna att vli gravid och föda barn i. Tänk er att få arbeta med akutsjukvård här i bergsbyarna, vilken utmaning!! 

Tänk att få arbeta i denna operationssal, spännande!! Den ligger i en lite enkel sjukstuga i en liten by på ca 3500 möh. Luften är tunn, allt som fraktas dit har släpats och burits flera mil över berg och dalar, oftast av någon i flipflop. 

Böneglaggor uppsatta i träd vajar i vinden med den magnifika bakgrunden av Himalayas toppar. Tala om andligt kyrkorum!! 
Bönestupa uppe längs vandringsleden till Everest basläger. Vi vandrade i 14 dagar, att vänja sig vid höjden och den syrefattiga luften tog lite tid. Vi drabbades ändå av huvudvärk illamående och såklart andnöd! Men det var det värt! 

Ama Dablam. En mäktig syn.
Jag vandrade här för länge sedan, men har alltid velat återvända. Jag tillbringade då en månad i Nepal, både i Katmandu och uppe i Himalaya. 

En liten toppbestigning, dock inte på världens högsta. Kalapatar 5546 möh.

Men mittemot stod det väldiga berget, lavinerna rasade ner i dalgången, toppen var täckt av moln. Men så plötsligt skingrades molnen......

Mount Everest eller Sagarmatha som det heter i Nepal, 8849 möh. 

En av byarna som drabbats hårt av jordbävningen. Husen är av sten som huggs för hand och det tar flera år att bygga ett hus. 




En av de mest exotiska människor jag råkat se. De kom vandrande från Tibet för att sälja sina skinn mot kött och mjöl på en marknad långt uppe i Nepals byar. De hade vandrat i månader, lämnat sin familj och bedrev byteshandel. 
Ett mycket exotiskt och fattigt land - Nepal som nu är hårt drabbade. 
Jag blev allt lite nostalgisk, tack till er som orkat titta och läsa. Jag vill bara dit!!! Namaste! 


Taggar: adopterad, blogg100, resa;