Pohang onsdag 27/6 2018
Upp innan klockan halv sex. Ringde hem, egentligen en bra tid att ringa då Sverige är 7 timmar efter i tid, så sen kväll hos familjen. Packade och checkade ut. Fick macka och kaffe på bussen. Åker vidare på väg österut mot Pohang. Först ska vi besöka en Polis Academy halvvägs, efter ca 2 timmars bussresa.
En klasskamrat som gått i skolan med Minyoung letade upp henne efter många år, och när han hörde om "Me and Korea" så bjöd han in oss till skolan på besök. Minyoung hade en lång föreläsning för 100 poliser och berättade om adopterade. Ingen hade ens hört talas om det eller träffat någon adopterad innan. Poliser spelar en stor roll för adopterade, både därför att de ganska ofta är/var de som hittade och tar hand om övergivna barn, dels för att det är till polisstationer man vänder sig som ett första steg i sina sökningar efter sina rötter eller biologiska släktingar genom DNA tester och sökningar i register som typ "missing persons". Att då möta en polis som förstår och vet lite vad det handlar om kan betyda allt eller inget, därför var detta en viktig dag och ett viktigt möte.
Under tiden Minyoung hade sin föreläsning, fick vi oss en lektion i självförsvar av en riktigt tuff kvinna, den enda på skolan. Vi fick lära oss många bra grepp att använda i olika situationer. Efter det fick vi testa skjuta elpistol och ett par av oss fick prova att bli skjutna.
De två unga pojkarna som översatte till engelska var så söta. De var så nervösa till en början och hade tränat så länge på det.
Efter en lunch i deras matsal,
(efterrätten var bra), så fick vi en fantastisk konsert av polismusikkåren.
De hade aldrig spelat för utländska gäster tidigare, och nu hade de övat i en månad för detta. De spelade och sjöng åtta låtar. Att en av låtarna var ett ABBA potpurri gjorde att jag kände mig extra välkommen. Jag är uppvuxen med brassband eftersom min pappa var dirigent för ett brassband och alla vi barn har eller spelar instrument. Låten Carneval i Venedig har jag spelat själv många gånger. Obeskrivlig känsla att sitta på en polisskola mitt i Sydkorea, på andra sidan jorden, lyssna på så välbekanta tongångar, brassmusik, få höra ABBA, (Dancing Queen var dessutom vår bröllopsvals)kändes helt overkligt, bra, fridfullt och meningen. Jag fick en känsla av att landet jag varit så rädd för och hållit på avstånd henom hela livet, liksom ville omfamna mig och välkomna mig, samtidigt som det inneslöt min svenska familj och bejakade min svenskhet. Jag kan inte riktigt förklara men detta är så gott det går.
De sjöng och spelade hur bra som helst. Vi tog foton och tackade och pratade lite med bandet. Vi fick så fina presenter allihop. Det är rörande att så många ansträngt sig och förberett sig så för vår ankomst och gör allt för att vi ska känna oss välkomna tillbaka till Korea!
Nu är vi på väg till bussen till en fishmarket i Pohang. Vi sjunger karaoke i bussen för fullt, så det är livat värre!!
Checkade in på ett väldigt fint hotell, hela staden var fantastiskt fin. Lite som Barcelona eller Marbella med stor, bred strandpromenaden, fin strand och hav. Ett nattliv utan dess like såklart!
Verkade vara en ganska stor stad. Efter middagen som bestod av fryst tunt skuret kött som man lade ner i kokande buljong ihop med grönsaker, gick vi ut på stranden. Vi besökte en liten pagoda som låg längst ut på en brygga, och vi var ute och gick på stranden. Sedan blev det öl, Soju och fotbollsmatch. Sydkorea vann över Tyskland, helt sensationellt och skickade därmed hem dem. Och ännu senare blev det fyrverkerier på stranden av Rachel och Matt G som köpt det efter att de hade testat äta levande bläckfisk.
