Jag delade mitt förra inlägg på bloggen på facebook, det brukar jag göra, och fick en hel del kommenterar där, vilket är jättekul. En av kommentarerna fastnade i huvudet direkt, och gjorde att jag började tänka massor. Jag skrev om hur min skada gjorde att jag inte kunde springa som planerat, utan var tvungen att gå hela loppet, men vilket gav mig en helt annan och ny upplevelse! Mycket mer fantastisk än jag trott, och jag fick ut något helt annat av loppet än det jag hade tänkt från början. Kommentaren löd: " Ibland blir det inte som man tänkt sig, ibland blir det så mycket bättre". Och det är ju så sant!!!
Och det gäller ju det mesta i livet. Nu handlade det om ett simpelt löplopp, men för att koppla det till denna bloggens tema så är det en så självklar rubrik. "Ibland blir det inte som man tänkt sig"...... Det är väldigt få som från början planerar att adoptera ett barn. Jag tänker mig att de flesta heterosexuella par först och främst tänker att de vill gärna ha ett barn tillsammans och planerar att få det på den konservativa vägen, innan adoption blir alternativet. Kanske görs också en mängd behandlingar för att med assistans försöka få barn, innan adoption övervägs. Det kan alltså i många fall vara tredje eller fjärde alternativa vägen att få barn på. Men............" ibland blir det så mycket bättre". Det kan faktiskt bli en fantastisk upplevelse, en annan än den man först tänkt sig, man upplever andra saker på vägen än det man planerat och kanske ger det helt andra vyer och aspekter. Det kanske tar mycket längre tid än planerat att komma i mål, men känslan att komma i mål är likväl fantastisk, eller än mer överväldigande.
Det kan ju gälla de flesta svåra saker livet bjuder på. Alla gånger jag själv tänkt: "varför drabbas jag av detta? varför just jag?! Men väldigt många gånger kan det dyka upp situationer långt långt senare i livet då jag fattar varför jag fick den erfarenheten. Det kan vara någon situation jag själv råkar ut för eller någon som står en nära, och då vet jag varför jag berikades med den svåra/tunga erfarenheten. Det kan också göra att jag har lättare att iallfall ha lite mer förståelse för andra som hamnar i liknande situationer. Allt är inte spikrakt, tack o lov för det! Ibland känns allt bara som en tjock dimma, det går inte att se konturer, vägen eller andra sidan, fast den finns där, det vet en ju. Avslutar denna sena kvällens vindlande tankar med ord som jag så många gånger hört och upprepar det ofta: "Det är vägen som är mödan värd!"
Jaa, ibland blir allt så mycket bättre det är sant. Jag tycker att man inte behöver se en adoption som ett andra, tredje eller fjärde alternativ. Det är kort och gott ett annat alternativ☺️