Jag har bett min nyfunna och kära vän Cecilia att skriva ett inlägg som en gästbloggare. Hon är mamma till två barn adopterade från Colombia. Hon och hennes man var i Colombia två gånger, och fick där träffa sina barn för första gången. Hon delar generöst med sig av sin upplevelse. Jag frågade henne hur det känns att älska någon annans barn, någon som inte fötts av henne själv utan av en annan kvinna. Jag är ju själv adoptivbarnet så jag vet ju inte hur det känns att vara adoptivmamma, är det någon skillnad? Det är ju så många som undrar det. Så jag bad henne berätta, älskade du dina barn direkt? Lika självklart som om du fött dom själv? Här är hennes svar!!
Kan jag älska någon annans barn? Ja, med kärlek vid som oceaner.
För en del människor är arv och gener viktiga. Jag ville bara bli mamma. För mig har aldrig arv och gener varit viktiga. Att adoptera betyder att uppta som sin egen. Våra barn.
"Inte ett spår av mitt blod flyter i Dig
Inte en gen i Din kropp kommer från mig
Men som ett mirakel hör vi ihop,
Jag med Dig, Du med mig
Minns, min kära, detta
Du växte inte i min mage, utan i mitt hjärta."
När vi bestämde oss för att adoptera, var det som att livet började blomma igen. Nu var inte frågan längre om det blir barn, utan när.......
De hade redan öppnat dörren till våra hjärtan. Där fanns en särskild plats som väntade på att fyllas. I samma stund som vi fick våra barn och de tittade oss i ögonen och undrade vilka vi var, det var då vi kände att vi blev deras mamma och pappa. Vår son och vår dotter. Livet sjunger. Himlen har landat.
____________
Vårt första hjärtebarn.
Så kom då den stora stunden. In kommer hon med Lukas
på armen. Vilken guldklimp. Han har på sig en röd polotröja,
blå snickarbyxor i manchester och små skor.
Han är verkligen underbar...
Hon sätter honom i mitt knä och Han bara tittar på oss. Han rynkar pannan lite, men blir genast förtjust i en färgglad
mjukisclown som vi har med oss, och en röd filt. Det är
svårt att med ord förklara hur detta känns.
Det är fantastiskt!
Ögonen vattnas och vi ler tillsammans.
Känslan är högtidlig, overklig, men så naturlig.
Han har fått föräldrar och vi har fått en son. Äntligen.
__________________
Vårt andra hjärtebarn. Storebrors lycka.
Så kom den stora stunden vi väntat på så länge.
Plötsligt kommer vår lilla flicka in till oss, buren i famnen och överlämnas omsorgsfullt
och blir satt i mitt knä. Lukas, sitter i Andreas knä bredvid oss, får för första gången se sin älskade efterlängtade lillasyster på riktigt. Det är ett fantastiskt och välsignat
ögonblick och ni kände väl alla att jorden slutade snurra för ett ögonblick...
Här sitter hon och bara tittar på oss med sina stora, vackra och mörkbruna ögon.
Hon är bedårande söt och häpnadsväckande lik sin storebror. De säger att de är så lika varandra. Hennes svarta hår är på utväxt och hon har lugg. Hon har på sig en turkosblå tröja och cerise byxor. På magen finns en gul solros. Det står Sunflowergirl. Vår solblomsterflicka. Hon är ljuvlig och underbar.
Vår dotter och Lukas lillasyster.
Jag vill gärna dela med mig av en dikt som säger allt.
"Det var en gång två kvinnor som aldrig lärde känna varandra.
Den första kommer du inte ihåg; den andra kallar du din mamma.
Två olika liv skapade för att ge dig ditt.
En tände en stjärna.
Den andra blev din sol.
Den första gav dig livet.
Den andra lärde dig leva det.
Den första skapade hos dig behovet av kärlek.
Den andra fanns där för att ge dig den.
En gav dig ett ursprung.
Den andra gav dig en identitet.
En gav dig en begåvning.
Den andra ett mål med den.
En gav dig förmågan att känna.
Den andra fanns där när du kände dig orolig.
En sökte åt dig ett hem hon inte kunde ge dig.
Den andra bad om ett barn, hennes önskan gick i uppfyllelse.
Och nu ställer du, genom tårarna,
den urgamla frågan som blivit obesvarad genom alla år?.
Arv eller miljö, vad är du en produkt av?
Varken eller raring, varken eller. Bara två olika sorters kärlek."
Kan jag älska någon annans barn? Ja, med hela hjärtat.
Vilka viktiga ord och vilken viktig blogg! Är tacksam för att jag och många med mej får ta del av era erfarenheter o blicka in i er vardag.