Jag föddes i Seoul i Sydkorea, troligen den 1 december 1971. Jag har samma historia som många andra adoptivbarn har som kom från Sydkorea under -70 talet. Jag hittades i en låda utanför en polisstation, togs om hand och var på sjukhus, barnhem, och slutligen hos fosterföräldrar i väntan på adoption.
Soeul - 25 milj inv i storstadsregionen. Källa o bild från Wikipedia
Jag vet ingenting om kvinnan som födde mig eller vilka omständigheter som gjorde att hon inte kunde ta hand om ett barn. Kanske är jag född oönskad och oälskad, det vet jag inget om, men oavsett så är tanken på det inget som dominerar mitt liv eller något jag tänker särskilt mycket på som vuxen.
Jag var efterlängtad, önskad och älskad redan innan jag kom till mamma o pappa i Sverige, och efter mer än 42 år av kärlek har jag aldrig tvivlat på det.
Midsommardagen 1972 kom jag med ett SAS plan till Torslanda flygplats utanför Göteborg. Vi var många barn på planet och varje sköterska hade hand om två barn var. Jag hade en liten väska från SAS med mig med en souvenir i från Sydkorea. Det görs säkert helt annorlunda idag, men det var så det gjordes i början av -70. Det var aldrig aktuellt att adoptivföräldrarna skulle åka till barnets land.
För 14,5 år sedan blev jag själv mamma för första gången. Då kände jag att om kvinnan som födde mig lever, så är jag säker på att hon tänker på mig varje dag. Jag hälsar henne i tanken att det har gått jättebra, jag mår bra, inget har fattats mig, och jag känner mig priviligerad.Tänk att just jag fick bli adopterad!!
Nu har förmågan att uttrycka dig🌸
skriven