Tiggare
Samhällsdebatten är livlig.
Tidningar skriver. Reportage efter reportage görs.
Åsikten delar samhällen, familjer och vänner.
Vad ska vi göra med dessa människor ? Hur kan vi hjälpa? Hur ska vi bli av med dem? Hur ska jag som individ göra? Ge pengar, mat eller husrum ? Vända bort blicken och inte låtsas om dem? Erbjuda av mitt överflöd? Bjuda in? Politiker, EU?? Vad gör de? Gererationers diskriminering och förtryck eller ett folk fött till lathet och kriminalitet?
Vad ska vi tro, vad ska vi göra?
Jag har inget svar på något av dessa frågor.
Jag bara vet att det kunde varit jag. Det kunde varit jag som suttit och smutsig och skitig och sträckt mina händer i en bön om att få mat för dagen eller mat till mina barn. Det kunde varit ditt barn, din kusin, din släkting eller vän. Jag är inte ensam adopterad som tänkt tanken, vad hade jag varit idag om jag varit kvar i mitt födelseland? Vad hade jag gjort? Hur hade jag fixat mat för dagen? Troligen genom något mindre värdigt. Jag vet att jag hade gjort vad som helst för att inte mina barn skulle svält ihjäl. Jag skulle stulit, bott i en bil, tiggt, förnedrat mig och bett om mer där jag redan fått lite. Jag hade inte bokstavligen suttit utanför ICA i Gnosjö såklart, men möjligheten att jag hankat mig fram som en lumpen tiggare på någon gata ser jag som väldigt stor.
#11/100