Jag tänkte att jag inte skulle trötta ut er med för mycket bilder och tankar från vår semester, som ni säkert vet tar det en stund att landa hemma igen efter en lång semester. Jag förstår ju att ni fattat det roliga, jobbiga, naturliga, konstiga i att vara så svensk men ändå inte. Så jag ska inte plåga er för mycket om det, men det blir ju ändå så många intryck när jag och familjen är i Asien, fast omvänt..............så en liten spaning till på det ämnet blir det i alla fall nu.
Jag tror inte att jag är ensam om känslan av att jag känner hur svensk jag är till sätt och sinne när jag kommer utomlands. Ju längre från Sverige jag kommer, ju svenskare upptäcker jag att jag är!! I länder där språk, kultur och levnadssätt skiljer sig helt från hur vi i min familj är vana vid i Sverige, ju mer exotiskt och främmande framstår platsen eller landet vi tillfälligt besöker, lukter, mat, beteende, bostäder och arbeten, allt upplevs som främmande, ibland skrämmande, men oftast med tolerans och nyfikenhet. En osäkerhets känsla kan smyga sig på, beter vi oss helt fel, har vi konstiga förväntningar, blir detta rätt etc. Ska vi ta av sig skorna utanför dörren, ska vi hälsa i hand eller hälsa som dom gör?
Våra svenska normer när det handlar om att komma i tid tillexempel, när vi bokat något och står klara och redo för utflykt kl 9 prick och efter den förlåtande kvarten börjar jag självklart bli nervös att jag missuppfattat, gjort något fel, och att det strulat etc. När en halvtimme gått och jag blivit säker på att de glömt oss, och just ska börja efterforska i saken så kommer flakbilen och hämtar oss, allt funkar, bara inte exakt som vi har förväntat oss! Jag som i vanliga fall är att betrakta som en tidsfascist, kan faktiskt ta det med ro. Efter bara några dagar har vi ju flutit in i och accepterat det lite lättsammare sättet att se på vissa saker. Nu är ju inte alla saker bara positivt. Att åka moppe och motorcykel utan hjälm, bil utan bälte och packa hela familjen och vänkretsen på flaket till Hiluxen kan väl vara bra att det känns lite nervöst.......................i alla fall de första timmarna!!
Samtidigt kan jag bli förvånad över mig/oss själva, äter vi och beställer mat ute så är det helt ok att vi får in en rätt då och då, ingen äter samtidigt med varann, men det känns ok ändå. Hemma skulle jag inte varit nöjd med ett sådant restaurangbesök. Att det springer vilda aggressiva hundar överallt känns som ett naturligt inslag efter en dag, de till och med finns vid matbordet när man äter ute. Att ställa sig vid vägkanten och vänta på en bil som ska plocka upp en och köra en dit man ska. Vi vet egentligen inte till en början ens hur bilen ser ut, tidtabell existerar tydligen men den vet vi inget om, ibland väntar vi en kvart, ibland bara någon minut innan någon tutar och vi kan kliva in och hoppas på sittplats, annars står vi och håller oss i ramen och åker med ändå.
Enkel standard, hemma hade jag inte varit helt nöjd, flugor och kryp är inte mina favoriter, och absolut inte ihop med mat, men här kändes det helt ok. Att anpassa sig till sin omgivning går snabbt, och jag trivs i de flesta sammanhang. Asien känns helt naturligt och verkligen som att jag skulle kunna trivas här alltid, beror det på asiaten i mig eller helt enkelt på det faktum att jag skulle kunna trivas var som helst i världen? Är det i sin tur en personlighet eller ett resultat av rotlöshet pga adoptionen? (kräver ett eget inlägg- får återkomma om det).
Lite bilder från första kvällen när vi hamnade bland fiskarna, jag har visat några tidigare men tycker de är så fina.
En dag såg vi en hel thaifamilj stå och jollra och hålla i en helt ljus bebis i famnen. Det var helt uppenbart att ingen i sällskapet var till det blonda, ljushyade barnet. Vi tittade oss omkring och tänkte att det finns väl en familj i närheten, men vi såg ingen. Då slog det mig att precis så udda ser det väl ut när ljusa, blonda familjer gullar och jollrar med sitt asiatiska mörkhåriga barn. Det är ju klart många reagerar och funderar. Jag blir lika nyfiken själv. Vi träffade/såg många familjer där kvinnan var asiatisk och männen västerlänningar (falang). Jag förutsätter att både andra turister och inhemsk befolkning såg på oss på samma sätt. Sedan blir det ju uppenbart när vi inte pratar thai. Barnen blev ofta tilltalade på thai och de vande sig vid det. De började också hitta och inse finessen med att kunna välja tillhörighet.
Jag och mina stora flickor skulle åka Songthaew från en stor busstation. Det var fullpackat och vi väntade bara på att den skulle börja åka när ett svenskt äldre par stannade utanför och högljutt började klaga. Hon ville minsann inte åka i den risiga bilen, utan sittplats dessutom, och hopträngd med så många thailändare!!!! Tur att ingen förstod henne tänkte jag medan jag skämdes lite över att vara svensk, pinsamt att vi svenskar beter oss så tråkigt!! Jag tittade på min dotter och skulle just resa mig upp och för att erbjuda min plats, men då tryckte hon tillbaka mig på sätet och viskade "- mamma, nu ser vi till att utnyttja att de tror vi är thai, låtsas att du inte fattar vad de säger, sitt ner och låt de åka en fin dyr minibuss hem, det kan de gott betala."
Jag och mina stora flickor skulle åka Songthaew från en stor busstation. Det var fullpackat och vi väntade bara på att den skulle börja åka när ett svenskt äldre par stannade utanför och högljutt började klaga. Hon ville minsann inte åka i den risiga bilen, utan sittplats dessutom, och hopträngd med så många thailändare!!!! Tur att ingen förstod henne tänkte jag medan jag skämdes lite över att vara svensk, pinsamt att vi svenskar beter oss så tråkigt!! Jag tittade på min dotter och skulle just resa mig upp och för att erbjuda min plats, men då tryckte hon tillbaka mig på sätet och viskade "- mamma, nu ser vi till att utnyttja att de tror vi är thai, låtsas att du inte fattar vad de säger, sitt ner och låt de åka en fin dyr minibuss hem, det kan de gott betala."
Att uppleva andra kulturer ger dimension i livet. Att få distans till vårt egna, det perfekta, och uppleva att allt faktiskt kan fungera utmärkt även om man gör saker och ting annorlunda. Nyttig lärdom! Jag är också lite som du, "Wherever I lay my hat, that´s my home".