Jag är mammas äldsta barn, hennes förstfödde, som hon dock aldrig fysiskt fick föda, men hon födde mig med kärlek och trygghet med en självklarhet som jag aldrig tvivlat på. Jag har skrivit mycket om det tidigare. Hur allt var självklart för mina unga föräldrar att bara ta emot mig på flygplatsen och sedan aldrig ifrågasätta eller tveka. Så har det alltid varit och är fortfarande.
Jag pratar med min mamma så gott som varje dag, och träffar henne nästan lika ofta. Hon ställer alltid upp, vad det än gäller, från bakning, hjälp med barnen eller att få komma ut på en golfrunda, alltid lika självklart.
Mamma med sina tre döttrar.
Mamma och jag idag när vi även firar Hannas konfirmation.
Kvinnan som födde mig är just det, en kvinna som födde mig, hon gav mig livet, men det var mamma som gjorde mig levande. Jag citerar åter en dikt som min kära vän Cecilia gav mig och som jag tidigare återgivit. Den säger så mycket.
"Det var en gång två kvinnor som aldrig lärde känna varandra.
Den första kommer du inte ihåg; den andra kallar du din mamma.
Två olika liv skapade för att ge dig ditt.
En tände en stjärna.
Den andra blev din sol.
Den första gav dig livet.
Den andra lärde dig leva det.
Den första skapade hos dig behovet av kärlek.
Den andra fanns där för att ge dig den.
En gav dig ett ursprung.
Den andra gav dig en identitet.
En gav dig en begåvning.
Den andra ett mål med den.
En gav dig förmågan att känna.
Den andra fanns där när du kände dig orolig.
En sökte åt dig ett hem hon inte kunde ge dig.
Den andra bad om ett barn, hennes önskan gick i uppfyllelse.
Det är klart att det finns massor av episoder jag kan berätta om som blir tokiga ibland, när folk inte alls förstår att vi hör ihop. Den stackas damen som härom dagen trodde jag var en helnäppis som stod så nära och "lyssnade" på mammas och hennes samtal utanför ICA, jag väntade bara på att få bryta in och meddela min mamma att jag åkte vidare, så jag stod med min kundvagn strax intill, hon blängde duktigt mot mig, och undrade säkert varför jag stod och väntade så nära dem. Mamma fick förklara att jag var hennes dotter och hon skulle hjälpa mig med blominköp. Stackas damen blev mycket förvånad!! Det berodde säkert mest på att hon inte hade trott att min mamma skulle ha en så gammal dotter.
Min fina mamma.
En mamma är alltid en mamma. Många är vi som ropar eller frågar efter mamma när vi är ledsna, glada, lider av smärta och ångest eller bubblar av lycka. Det är mamma jag vill ringa när jag är med om något fantastiskt, lyxigt eller har bekymmer. Hon tar emot allt och är just mamma. Tack mamma Inger för att just du blev min mamma, grattis på din dag, jag älskar dig.
💕 Så fint skrivet, Monica. Jag blir rörd av dina varma ord till din mamma. Du växte inte under hennes hjärta, men du växte i hennes hjärta". Kramar!