Tidig morgon i Katmandu. Idag gick jag upp för att vara med på munkarnas morgonbön. Här i Katmandu bor vi på ett hostel/vandrarhem som drivs av tibetanska munkar, och mitt emot där vi bor har de sitt tempel. Varje kväll och morgon har jag vaknat till ljudet av deras sjungande böner. Det var dags att få kika in och se vad som händer. Det blev ett par mäktiga timmar. Alla som sett filmen "Sju år i Tibet " vet vad jag menar!! Jag tror mäktigt är ordet, femton munkar vackert klädda i vinrött och gult som mumlar, sjunger och rabblar sina böner och mantran. Det ber och gör sina "solhälsningar". Som avslutning bjöds vi på smörte, ett salt te på smör, vatten och mjölk.
Som alltid är det härligt att vara uppe tidigt och se staden vakna till liv. Hundar skäller, mopederna börjar knattra, eldar brinner och frukost dofter sprids. Människor gör sig redo för en ny dag, idag ser det ut att åter bli fint och soligt. Vi har säkert ca 27 grader, lagom fuktigt. Idag ska vi försöka ta oss upp till byn Ratankot som ligger ca 9 mil från Katmandu. Vägen har blivit svårt skadad av jordskred då det regnat så mycket sista månaderna. Vi har därför fått vänta här i Katmandu en extra dag. Men idag hoppas vi det ska gå. Jag och Morgan ska åka i en jeep, all vår packning med alla inköp ska lastas på en lastbil. Det kommer att ta hela dagen att ta sig dit. Jag hoppas det även blir tillfälle att få gå en sträcka, det pratas om att det nog kommer att bli nödvändigt. Jag ser verkligen fram emot att få komma till barnhemmet, byn och äntligen får se vad det är vi ska jobba. Det kommer bli svårare att uppdatera och hålla kontakten så det får troligtvis göras i efterhand.
Så hej då på ett tag.
Tänker på dig varje dag 😇