När jag kommer till denna sidan på bloggen där jag ska skriva ett inlägg, så står det "skriv här vad du tänker på". Just nu är jag tillbaka i Katmandu efter åtta dagar i byn Ratankot, ca 9 mil utanför Katmandu upp i bergen. Det har varit en händelserik vecka, ni som följt med på Facebook har läst en del. Det är min volontär kollega Morgan Young som postat dagboksanteckningar vi båda skrivit för Lööf Foundations räkning, så de finns även där att läsa. Morgan har haft en mobiltelefon med ett nepalesiskt SIM kort i, därför har hon kunnat uppdatera FB. Mobilnätet har oftast fungerat ok.
Vad tänker jag då?!? Ja, det är ju så många tankar och känslor som virvlar runt så det går inte riktigt få det på print. Det är både små och stora tankar, allt ifrån jordens resurser, levnadsvillkor, biståndspolitik och meningen med livet frågor, till insektsskräck, kärlek till barn, hälsofrågor och toalettbekymmer.
Känslan som ändå just nu svämmar över i hjärtat är ju tacksamhet och kärlek över att fått träffa alla dessa underbara människor som finns överallt på vår jord, som jag inte känt innan, men som på så kort tid kan bli en så stor del av ens liv. Otroligt, och konstigt men fantastiskt!
För en dryg vecka sedan så kände jag dem inte, för två månader sedan kände jag inte ens till deras existens, idag känns det som jag har tolv barn till! Jag har en syster i Asha, husmoder på barnhemmet, en ny syster i Morgan min volontärkollega och nya goda vänner i Shyam husfar, och Karma hans bror. Tillsammans med ytterligare två bröder är de grundare till flera olika projekt som utvecklat deras hemby Ratankot till den by den är idag, och de har många fler på gång för framtiden!!
På bilden ser vi Purna, hon är 11 år, hon drömmer om att bli lärare i framtiden och jobba i Ratankot. Hon är alltid glad och sprallig, pigga ögon och har ett stort leende. Hon är alltid villig att följa med på alla aktiviteter, promenader och besök jag gjort, visar gärna vägen, följer med och tolkar (fast hon kan inte direkt någon engelska!) är tjänstvillig och flitig. En underbar liten flicka ❤️ jag kunde inte ladda upp fler bilder just nu för det går völdigt trögt så det är anledningen till att det bara blir en bild på Purna. Fler bilder på barnen finns på Instagram, titta gärna!
Denna kompis kommer jag inte att sakna! Stora som handflator, snabba som vesslor kröp de runt på väggar och tak, och ni som känner mig vet att jag inte gillar insekter överhuvudtaget, så detta var en stor utmaning. Men, hör och häpna, det går att välja sig vid det mesta. Jag gick från att skrika och springa till att faktiskt kunna vara ganska lugn. Barnen tyckte jag var jätterolig som var rädd för dessa och älskade att lura mig att det satt en "makura-spindel" bakom mig!!
Jag hoppas kunna delge er så mycket mer om denna fantastiska by Ratankot, jag ska försöka ta er med på resan dit, berätta om barnen och det jobb jag och Morgan gjorde där samt alla äventyr vi fick vara med om. Jag ska göra det här, på andra sociala medier men hoppas såklart kunna få träffa er och berätta på riktigt också!
Tack för allt ni gör för andra😍. Och att ni delar med er till oss "hemma " i vårt trygga hem med alla bekvämligheter. Kram 💓