Shopping med stora bokstäver! Måndagen var ämnad för att uträtta alla inköp i Katmandu, och till vår hjälp hade vi Karma. Han är bror till Shyam, som är barnhemsföreståndare på Home of Hope. De är fyra bröder vars föräldrar skänkte marken barnhemmet ligger på, de härstammar således från byn Ratankot, och jobbar verkligen för barnens och hela byns bästa. Karma, som även var den som mötte oss på flygplatsen, arbetar med detta, samt har ett trekkingföretag och en transportfirma. Han är således en företagsam man, har familj, yngsta sonen är sex år, talar flytande engelska och är berest världen över. Han var oumbärlig idag. Han visste vad vi skulle köpa, hur mycket och i vilka affärer!!
Och oj vad vi handlade!!! Jag har fått in otroliga 38 000 kronor, pengar som är donerade och insamlade av er, familj, släkt, vänner, kollegor, bekanta och okända! Eller framtida vänner som jag brukar kalla människor jag ännu inte känner. Många har gjort egna insamlingar på sina arbetsplatser och bland sina släktingar och vänner, det har givits en välgörenhets yoga, ni som följer bloggen vet, ni andra kan läsa tidigare inlägg, tavlor har sålts och behållningen skänktes, jag har fått en del större donationer, jag har fått en hel del saker, jag har fått låna saker till resan och fått resan donerad!! Det är otroligt, alla som på ett eller annat sätt bidragit till att vi idag kunde göra inköp, vilka en del ska räcka en livstid, annat räcka iallafall några månader.
Vi köpte massor av mat, massor! De köper grönsaker och andra färsk varor på lokala marknaden, men vi köpte ris, pasta, konserver, torkade kryddor, schampo, tvål, olja, tandkräm, tandborstar, tandtråd, städutrustning och rengöringsmedel, mycket köksutrustning, bl.a. En stor riskokare, ni ser på bilden att den är gigantisk. Vi köpte också stekpannor och andra köksverktyh. Till barnen personligen köpte vi jackor, underkläder, handdukar, vattenflaskor och lite andra presenter. Vi köpte också mediciner (receptfria), bandage och en dator med mobilt wi-fi.
Alla har mobiler här, precis som hemma. I Katmandu funkar nätverk bättre än infrastrukturen. Folk bor i tältläger men idag är en mobiltelefon en självklarhet och man sköter allt som hör till vardagen med den precis som vi gör. När mat och tak frågan är löst tror jag att alla vill försöka underlätta sin tillvaro lite, livet blir bra mycket enklare, och man kan koncentrera sig på sin hälsa och välmående istället för ren och skär överlevnad. Först då tror jag det blir intressant att tänka på utbildning och utveckling, personlig såväl som för samhället. De stora dyra inköpen idag förutom maten, blev just saker som ska göra tillvaron lite lättare för barnen och de som arbetar där, och får hela byns välmående och utveckling. Dennjättestora riskokaren, fler stekpannor och grytor underlättar köksarbetet väsentligt när du ska laga mat till 20 personer! En dator med wi-fi förenklar och möjliggör så de kan föra information om barnens bakgrund, hälsa och utveckling på ett ordentligt sätt. De kan nu ha kontakt med Stiftelsen Lööf foundation, de kan i sin tur enkelt ha kontakt med barnen och personalen regelbundet och den kan användas i utbildningssyfte.