Det finns en skola i byn, den har ca 80 elever och fem lärare och en rektor. I september 2016 när jag var där var det en tältskola, men nu var skolan uppbyggd av en hjälporganisation, vilket var väldigt roligt att se. Det var bara en klass som fortfarande hade sina lektioner i ett tält. Barnen börjar skolan när se är ganska små, 4-5 år och sedan går de i "grundskolan" till klass 10, och slutar
och slutar när de är 15-16 år, det är lite individuellt. De börjar vid klockan tio på morgonen med en morgonsamling på skolgården. Då sjunger de nationalsång, gör morgon gymnastik och sjunger sånger. Sedan tågar de till sina klassrum. De slutar kl 16, och går i skolan sön-fre. Lördag är således enda lediga dagen, plus alla religiösa helgdagar som firas med ledighet. Man äter ingen skollunch normalt sett.
Skolan finansieras inte av skattemedel, utan de som går i skolan betalar en avgift. Alla ska ha skoluniform, och man får köpa pennor och böcker när det behövs. Det gör att en del inte få adekvat skolgång, utan får avstå sin grundutbildning om det inte finns pengar. En del har gjort årslånga uppehåll, några får inte chansen alls. Flickorna slutar ofta i förtid.
Barnen på Home of Hope får sin skolgång finansierad. Alla är glada och stolta över att ha möjligheten att få gå i skolan och de gör sitt yttersta för att göra sitt bästa. De gör läxor före och efter skoldagen.
De två äldsta barnen ska börja i "gymnasiet", så vi åkte och besökte en skola i en annan by som ligger några timmars bilväg från Ratankot. Rhadika, Home of Hopes äldsta flicka ska börja läsa där efter sommarn. Hon får flytta dit och hyra ett rum i närheten. Hennes bror Shree ska göra samma sak fast i ett annat samhälle. Nedan följer bilder från Rhadikas framtida skola.
Vi blev runtvisade i lokalerna av lärare och rektor. Datasal och kemisal såg fint ut, biblioteket var det minst sagt lite mer kaos i.
Omgivningarna kring skolan.
En dag när vi kom till skolan i Ratankot så hade några nya små barn börjat, de var väldigt ledsna och hade hemlängtan.
En dag besökte jag skolan i en by som ligger ca en timmes vandring upp i bergen. Jag delade IT pennor, böcker, mediciner, fröer, glasögon och lite annat smått och gått som var skänkt eller inköpt av mig för donerade pengar. Jag undervisade även dem lite i enkel och basala hygienrutiner och kroppsfunktioner. Jag blev mycket väl mottagen och uppskattad.
Shree, den äldsta pojken på Home of Hope var med mig och hjälpte mig översätta och dela ut pennor. Han var mycket glad och stolt att kunna hjälpa mig.
