Min dagboksanteckning från Paju Sydkorea Tisdag 26/6 2018.
Svårt att fatta att dagarna går så fort. Det händer så otroligt mycket hela tiden. Jag hinner inte tänka och smälta allt! Börjar bli känslomässigt och fysiskt utmattad. Längtar hem lite grann. Upp tidigt för frukost, packning då vi nu är på väg i buss norrut mot gränsen till Nordkorea! Det ösregnar och är lite kyligare idag. Försöker hinna uppdatera dagboken på vägen men känner att jag är lite för trött. Sov dåligt inatt.
Gränsområdet var väl bevakat men numer utbyggt som en turist attraktion. Massor av turist bussar på plats och man kunde haft en bra utkik mot Nordkorea om det inte var så dimmigt och regnigt.
Det finns fyra upptäckta tunnlar som leder till Seoul från nordkoreanska gränsen, det finns säkert fler som ännu inte upptäckts. Vi gick mer i en av tunnlarna, gick i någon km långt under jord, det var stå höjd för mig hela vägen. Så sent som 2010 blev syd attackerad av nord. Vi fick besöka en tågstation som en gång var tänkt att gå genom Nordkorea, Sydkorea och binda samman med transsibiriska järnvägen och sedan hela vägen till Europa. En gång gick tåget för en enda dag men de hoppas linjen ska kunna återupprättas. Det fanns ett monument och en bit av Berlinmuren med nerräkning mot återförening, Korea har varit delat i 72 år nu!
Vi besökte en park, Paju Omma Poom som staden Paju har upprättat till alla de kvinnor som lämnat sina barn för adoption och till alla adopterade för att ha en ställe att komma till. Me and Korea har varit drivande i detta projektet. Minyoung träffade en gång en av alla adopterade, som sa att det hade varit fint med ett ställe att kunna besöka eller gå till. I staden Paju har många blivit separerade och frånskilda från och familj och vänner som numera bor i Nord, varför de känner för adopterade och deras biologiska mor. Platsen hade varit en militärbas. När det skulle göras något frågade de vad som kunde göras och det föreslogs en park. Man har gjort fina skulpturer där.
Ett ägg eller en snäcka som symboliserar (Måne )mamma (Sol )pappa.
Ändlös kärlek i en spiral som också är
En symbol för fåror, rynkor i mammans hjärta.
De ser alltid till sitt barn.
Snäckans ljud är som mammas ensamhet och gråt. Snäckan har formen av en vagga liksom stenarna runt. Bronsstatyn är en kvinna som har en tom famn, medan i hennes skugga håller hon ett barn i famnen. Stenmuren är till för att man ska kunna skriva meddelanden och brev och stoppa in mellan stenarna, till sitt barn eller till sina föräldrar. Det blev en liten ceremoni vid statyn av några representanter från stan och det var också första gången Minyoung fick se den. En stark upplevelse, en väldigt fin park och många bra tankar sett från bådas håll.
Efter lunchen åkte vi till en fabrik där de gjorde Kimchi. De levererade kimchi till fotbollslandslaget som just nu spelar VM i Ryssland, samt till alla när det var OS i vintras. Vi fick också ta på oss skyddskläder och prova att göra den världsberömda syrade kålen. Ett fantastiskt handjobb att stå och gnida in kål hela dagarna. Troligtvis kanske man i bästa fall hade hamnat på en kimchi fabrik om man blivit kvar här i Sydkorea.
Jag börjar vänja mig lite vid smaken, men kan väl inte säga att jag tycker det är super gott. Fick en rättikskimchi som var god, och den hemmagjorda värdfamiljen hade gjort var god också.
Vi besökte en väldigt vacker sjö med en lång, fin hängbro. Det har ösregnat hela dagen men alla är på gott humör!
Vi checkade in på ett väldigt fint hotell, lobbyn var ett biblioteket. Jag delar rum med Brit från Danmark under dessa två dagar som vi är borta från Seoul, annars bor jag själv. Efter middag var det gruppsession där vi pratar och delar med oss av våra tankar och känslor, de tar några timmar så även denna dagen blev det sent i säng.
