Deremot skrev jag inte så mycket om hur det kändes att faktiskt träffa en handläggare och få titta på sina egna gamla dokument.
Att bli så väl mottagen och välkomnad kändes riktigt bra. Det har genom åren varit svårt och i början när de besökte adoptionsbyråern var de väldigt negativt inställda berättade vår ledare Och organisatör Minyoung för oss. Nu hade de gjort en video presentation,
vi fick presenter och en stund var med enhandläggare.
Vi var fem stycken vars adoptioner hade handlagts av denna byrån. Vi var de fem äldsta på denna resan och ingen av oss fick veta något nytt. Vi var alla sk. övergiva hittebarn och alla uppgifter är påhittade av sociala myndigheter, några var hittade
så gamla som vid 6 års ålder! Vi fem förblev de bästa vännerna genom hela resan. Mitt i bilden ser vi direktören för SWS - Social Welfare Society.
Annars är det från vä Heather, jag, Mioka, direktören, Meeja och Sunny.
Jag fick se några nya foton på mig jag aldrig tidigare sett, orginalfoton som jag fick med mig. Jag fick också se de foton mamma o pappa skickat in när de ansökte om adoption. Tänk att det faktiskt skett, och att det finns en liten tunn mapp om mig
och oss i deras arkiv trots att det är så länge sedan. Det kändes fint på något sätt. Att det inte bara är påhitt, jag har varit här som bebis, någon har fyllt i uppgifter om mig och sånt iväg till ett okänt par till ett för dem okänt land.
De har fått svar och parat ihop oss. Mitt liv började här i Seoul, i Sydkorea! Jag har funnits här. Overkligt, ofattbart men samtidigt självklart!
Dessa foton fanns på mamma o pappa som unga! I ett arkiv i Seoul i Sydkorea!
Vi fick också besöka och se bebisavdeldningen. 15 bebisar under 6 mån fanns där. Vi fick inte ta foton, fotot på bebisen är från ett annat barnhem, vid ett senare tillfälle. De blev till synes väl behandlade och hade allt materiellt,
men det känns ändå så sorgligt att alla dessa barn fortfarande lämnas bort och ingen vill ha dem. Fast vi vet att det finns de som vill ute i världen.
Efter en överdådig och fantastisk lunch bestående av en koreansk barbecue, (fler bilder finns på tidigare inlägg från lunchen) var det fri tid innan Touren startade officiellt på kvällen. Då var det stor middag och sedan samling, utdelning av tröjor
och namnskyltar. Våra koreanska namn var skrivet och våra tilltalsnamn.
För första gången kändes namnet Meesang Kim riktigt bra när någon sa det!
I Sydkorea säger man efternamnet först, så jag kallas alltså: Kim, Meesang.
Saknade såklart min familj hemma i Sverige som firade midsommarafton!!
Lite kvällsutsikt från hotelltaket!
Läs gärna mer om denna dagen på tidigare inlägget Midsommarafton.