Gangnamstyle i Götet

Ett planerat möte och flera oväntade, alla blev spännande och ett lite nostalgiskt!  
Jag insåg för ett tag sedan, att jag som just börjat kunna jogga igen, i lufs tempo, och aldrig längre än en mil, efter höstens rygg/ben skada INTE skulle må bra av ett Göteborgsvarv. 21 km på betong och asfalt är inte ens hälsosamt för en frisk kropp! Jag ville hitta en ersättare, och tänkte det vore roligt med en "lookalike". Sagt o gjort, jag "annonserade" ut min plats på ett forum som heter AKF. Det är en sammanslutning för adopterade koreaner i Sverige. Jag fick ett par napp, och det blev till slut Andres Baek som skulle springa. En man i sina bästa år, vältränad som få, och uppdraget var att han skulle springa snabbare än min förra tid. Jag hade lovat bjuda på målgångsfirandet om han lyckades! 
Den legendariska blå linjen ! 


Götaplatsen tidig morgon innan alla löpare passerar. Bara jag är ute på en tidig morgonjogg. 

Vi hade aldrig träffats före denna dag, bara haft kontakt via sms och fejan, men på morgonen innan loppet korsar jag en gata i centrala Gbg, får stanna och släppa förbi en cyklist, döm om min förvåning om det inte är Andreas!! Jag ropar och han stannar, vilket märkligt sammanträffande ändå. Nu var det bara att heja på honom ordentligt! 
Och som han sprang! Jag och min svåger Johan stod vid 10 km och hejade och njöt av folkfesten. Vi hejade även på min syster Maritha och min man Micke som båda kämpade sig genom loppet på ett mycket bra sätt. 
Andreas och jag när vi träffas efter målgång och firar vilken bra löpare han är, och att vi fick lära känna varann lite. 

Efter målgång träffades vi på en uteservering och jag fick en pratstund med min stand in som sprang i mål på 1:40, en kanonbra tid enligt mig!! Han kom till Sverige som barn, uppvuxen i Göteborg, och bor numera med fru och barn i Helsingborg. Det känns alltid lite konstigt att träffa andra adopterade koreaner. Vi blir ju båda mer koreanska när vi kommer ihop. Fast vi känner varann minst i sällskapet så tar alla förbipasserande för givet att det är vi som hör ihop, tror jag. Förr undvek jag gärna ett sådant tillfälle, det kändes aldrig naturligt att vara med andra asiater, tvärtom väldigt obekvämt och pinsamt. Idag är det spännande och lite roligt att utmana förutfattade uppfattningar. Han har varit tillbaka till Korea, och upplevde det väldigt naturligt och självklart. Kanske kan jag få höra med om det i framtiden? !  
Det blev en rolig, spännande och lite annorlunda touch på Göteborgsvarvet. 
Jag med Martin och Lisa. Martin sprang också GV! 

Vi träffade även några vänner vi umgicks med i Thailand, vi firade tex nyår ihop. Det blev ett spontant och glatt möte som fick mig att åter längta till Thailand och enklare tider! Sommarnostalgi. 

Avslutade kvällen med massor av goda skaldjur!! Vilken helg att minnas, trots att jag inte fick springa!! 
Taggar: Sydkorea, adopterad, vuxen adopterad;

Livet i smått blir stort

En dag att vara tacksam över, liksom alla dagar såklart, men ibland känner jag det lite extra. Livet är nyckfullt, och att ta tillvara på umgänge och familj är det enda som verkligen betyder något i längden. Ibland känns tillvaron extra mycket, luften är lättare, högre och klarare, sinnet lugnare och tankarna fridfullare,  kramarna till de sina är lite längre och fyllda av värme och kärlek. Vissa dagar prioriteras det rätt, och det viktiga i livet känns påtagligt. Detta är en sådan dag! 

Sluta läs nu om ni vill ha mer funderingar och tankar, för här kommer ett helt vanligt skrytigt blogginlägg om hur bra jag har det just denna helgen! 

Inledde redan igår fm med frukost ihop med lediga vänninor på lyxiga Hestraviken. Härligt att sitta ner och samtala om ditt o datt. 
Idag lördag, har det bara fortsatt med roligheter! 

Slarvade visst med händerna här! Handflator ihop!! 

Inledde i ottan med yoga hos min yogi vän, hon bjöd därefter på en helt fantastisk raw food frukost! Vilken kick för kropp och själ. Vilken smart träff!! Att träna, meditera, äta och umgås med vänner, utan att familje tiden blir lidande.  

Klockan tio stod jag och Karl på startlinjen till årets lokala cykellopp! Vi skulle ta oss an familjerundan på 16 km. 


Ca 230 cyklister kom till starten, rundan blev regnfri, trevlig och härlig på alla sätt. Karl kämpade på och vi fick båda en välförtjänt fin medalj i mål! Jag fick en ordentlig genomkörare när min kedja hoppade av och jag sedan skulle gå ikapp Karl.  Svettig och yr av ansträngning lyckades jag gå ikapp honom ca 2 km från mål. Han hade inte ens märkt att jag saknats bakom honom i hela 3 km!! 

Därefter fick jag till en träff med mamma, pappa och lillebror på golfbanan. Fotot är från i fredags men det var lika skönt idag även utan sol! Synd att jag varken träffar bollen eller slår rakt, annars verkar detta vara en trevlig och social sport som man förmodligen kan ägna lika mycket tid åt som all annan träning! Men som mamma säger:"likaväl som att promenera kan jag ju göra med med boll och klubba! ". Ytterligare ett bra tillfälle att umgås! 

De små sakerna i vardagen blir stort! 
Nu får det bli kvällsjogging och matlagning med maken och övriga barn!! 
(Skojar bara, det är faktiskt ingen träningsblogg det här!) 
#20/100

Taggar: adopterad, vardag;

I fäders spår

Snart går startskottet till ett av årets mesta svenska och mest  traditionsfyllda evenemang - Vasaloppet!! Förra årets panik och katastrof förhållanden vad gäller snö och spår kan i år bli ännu värre. Jag känner mig ganska lättad just nu att slippa stiga upp klockan tre på natten  och åka till start med ångest, men saknar lite den förväntan som också finns såklart. Helikoptrarna cirklar över start, bajamaja stanken sprider sig, det doftar liniment och panik!! Härligt och hemskt!! Jag har åkt tre Vasalopp, men i år blir det inget, utan jag tänker följa loppet via media istället, men det är något visst med Vasaloppet. Tala om att det känns väldigt ursvenskt, och som något "alla bör göra"?! 
Bild från förra årets Vasaloppsstart i Berga By. 


Ända sedan jag var liten har vi besökt Mora och Gustav Vasa statyn som står stolt och stark och blickar i fjärran. Vi har alla hört historierna i skolan om hur han flydde på skidor, gömde sig i höskrindan medan spjuten stacks ner i höet för att nästan genomborra honom. Självklart känner vi alla till Skeppet Vasa!! Och såklart Vasaloppet och alla dess varianter!! 
Vi har många många foton på oss som barn och Gustav Vasa, jag fortsatte i vuxen ålder allt foto mig med denne man, och måste därför varje gång vi är i Mora klättra upp och ta ett nytt!! 



Vid sådana här stora evenemang kan det ibland ha sina fördelar att se lite smått förvirrad, väldigt utländsk och väldigt osäker ut. När man möts av långa köer till allt, stora startfält, och människor som snällt lagt skidor i rader kan jag liksom glida igenom allt detta genom att lite låtsas att jag inte fattar systemet. Det går ganska lätt att som liten asiatisk kvinna att slinka in i startfållan, åla sig mellan alla skidpar och så långt fram det bara går för att lägga ut sina skidor. Det är bara att låtsas att man inte förstår vad folk säger, le och säga "konitchiwa" (jag kan bara säga hej på japanska, inte koreanska) så brukar de flesta le tillbaka och vara förstående. En japanska som ska åka Vasaloppet må väl få komma fram lite i kön, och vem orkar på engelska en tidig morgon förklara att man ska stå i kö för att få komma in och lägga sina skidor här!! Jag ska nog inte åka fler vasalopp så det gör inget att jag avslöjar mig, inte stod jag ju i något bra startled heller så det spelar inte så stor roll, men det finns fördelar med det mesta! 
 
I fäders spår för framtida segrar! Är det mina fäders spår? Är detta min historia? Känner jag en fläkt av förfäder och det gamla svenska arvet? Jag ser Sveriges historia som min historia, mitt lands historia med dess kungar och hjältar. Det är den enda historia jag känner till, jag kan inte något annat lands historia eller känner mig förknippad med något annat. Jag har inte tänkt så mycket på det tidigare, och det är ju faktiskt inte mina förfäder eller min historia, men jag känner att det spelar ingen roll. "För Framtids segrar" är däremot viktigare!!det spelar roll. Att göra skillnad i smått och stort, kämpa och fightas i vardag och fest för att vi alla ska få vara lika olika !! 
 
Taggar: Sydkorea, träning, vuxen adopterad;