Dagboksanteckning från Fredag 29/6 Seoul
Åter i Seoul. Känns lite som hemma. Börjar få lite grepp om staden, men den är väldigt, väldigt stor!! Olika stadsdelar är väldigt olika. Stadsdelar med New York skyskrapor, till mer det klassiska asiatiska kaoset med plastmöbler och gatuståndsmat. Mysigt och kul att kunna välja. Allt är rent och snyggt, organiserat och välkontrollerat.
Sov länge. Idag har vi vår privata egna dag att göra något vi själva vill. De flesta ska till ett ställe, sjukhus, barnhem där de bott eller träffa sin biologiska familj. Flera har fått återförenas med dem. Jag mötte " min volontära översättare och guide" Jeongsook Lee i lobbyn kl 10.00. En kvinna några år yngre än jag själv. Hon var också med till Paju, och hjälpte till med översättning till hela gruppen.
Vi tog taxi till Sajdik kvarteren där vi var tidigare i veckan. Det ligger nästan mitt i det centrala Seoul nära palatset. Besökte polisstationen, vilken jag skulle hittats på trappan till. Det var dock inte längre samma byggnad som 1971, men en av de äldre polismännen erbjöd sig att följa med och visa var den gamla låg, det var alldeles i närheten. När han stannade och visade var den legat blev jag stum av förvåning! Gissa vad som låg där idag?! Ett tibetanskt yogacafé!! Det kändes som karma, att upptäcka de buddistiska böneflaggorna, få sippa på en chai, känna lukten av sandelträrökelse var verkligen som att komma hem igen.
Jag förstår att allt är tillfälligheter, men tala om att allt känns välkomnande och som att omslutas av en famn av alla goda saker i Seoul som jag tycker om och som ger mig en bekant känsla. Att dessutom besöka platser jag faktiskt varit på som bebis bekräftar att jag haft ett liv innan Torslanda, Göteborg, Gnosjö och Sverige. Detta har hänt på riktigt, jag har funnits här. Jag känner igen namnen på gatan, på polisstationen som det står om i mina papper. Det känns bra.
Jag gick tillbaka till det sjukhus jag varit på tidigare i veckan också som nu är ett bibliotek. Jag skrev om det i tidigare inlägg, det låg på samma gata som polisstationen. Vi strosade runt ett tag i dessa kvarter och det kändes väldigt bra. Här skulle jag lätt kunna bo!
Jag hade inte så mycket mer planerat som jag ville göra som hade med min bakgrund att göra pga att jag helt enkelt inte har några fler uppgifter. Jeonsook arbetar på en klinik som gör UV behandlingar mot div olika åkommor. Det är som en lyxig hudklinik och hela kvarteret är fullt av olika företag som har med skönhet och hälsa att göra. Hennes chef hörde talas om mig och sin anställdes engagemang för oss adopterade så han bjöd in mig till ett besök på kliniken där hanockså ville bjuda på behandlingar.
Det är behandling mot rynkor och åldersfläckar så det passade ju mig utmärkt, samt att min rygg fick en behandling mot smärtan i ländryggen. Man behandlas med UV strålning under ca en kvart. Han började med att bjuda på hela taxi resan dit, en timme genom Seoul. Efter behandlingen skickade han med sin yngre medarbetare och sitt visa kort och bjöd oss på en väldigt god lunch bestående av dumpilng soppa. Mando som dumplings heter på koreanska. Sedan fick jag en timme för mig själv och tog tunnelbanan hem till hotellkvarteren.
Nu är det snart dax för middag och grupp session igen. På gruppsessionen berättade alla vad de gjort och varit med om under "sin dag"! Spännande och känslosamt att höra alla berätta. Sedan dök plötsligt polisen från polisskolan upp igen. Han hade åkt flera timmar för att ge oss ytterligare en present var, en fint foto på oss under besöket. Minyoung fick en hel miniatyrmodell av sig själv till allas vår förtjusning! Tänk vad en mellanstadiekärlek (polischefen var ju kär i Minyoung från att de gick i samma klass i åk 4, och hade letat upp henne nu! ) kan leda till många år senare!!!
Efter ytterligare en händelserik dag som redan övergått i sen kväll blev det dags för pub med öl, Soju och självklart starkt kryddade kycklingfötter!!
