Sommarsamtal

Träffade dessa två härliga, sprudlande kvinnor på en uteservering och våra samtal ville aldrig ta slut. Tonårsmammor är vi allihopa, vi har åtta barn tillsammans i åldern 7-15 så det fanns många tankar, ämnen och funderingar att lufta denna härliga, soliga men kalla sommarkväll i mitten av juni mitt i centrala Värnamo.
För ett halvårsedan kom de hem med sina familjer från semestern/återresan till sina barns födelseland Colombia. Många fantastiska upplevelser och känslor såklart, alla hade sina personliga reaktioner. Det är spännande och tankeväckande att ta del av.

De peppade mig i mina funderingar kring bloggen, eller rättare sagt, försökte få mig på andra tankar kring bloggen. Jag har under en tid upplevt en meningslöshet att hålla på med en så patetisk syssla som att skriva och delge tankar kring mina uppleverser som adopterad. Jag tyckte för ett år sedan att detta kändes så angeläget, upplevde att jag ville dela det och berätta, och responsen sedan bloggstarten i höstas har ju varit minst sagt enorm och lite överväldigande. Jag har fått så många positiva reaktioner, mycket feed back, många nya infallsvinklar etc etc. Tack alla...............
Men så oviktigt i längden.............................Jag är inte drabbad av några personliga katastrofer som ger mig någon förlust, jag är frisk (iaf relativt för min biologiska ålder), jag har friska barn och föräldrar, jag har ett jobb, mat för dagen och tak över huvudet. Jag är så lyckligt lottad. Så...................den friske har många önskningar, den sjuke endast en. Att ägna tid och kraft åt att blogga känns så fruktansvärt patetiskt, oviktigt och rent av löjligt. Även om det jag vill säga - "alla har ett lika värde oavsett ursprung", är nog så viktigt så känns det som ett välfärds tidsfördriv.
 
Att sitta i solen en kväll och hänge sig åt denna goding är lyx.

Det blev dock svårare än jag trott att inte skriva, det har satt sig som ett behov och mina "bloggsinnen" har varit vidöppna. Jag upplever och ser blogg inlägg i så mycket nu att jag har fått hejda mig. Jag ska inte, jag ska inte!! Det är svårt att sluta också och det ska jag inte heller göra. Men kanske är det bättre att försöka finna en mer konkret syssla? Nu ska jag fortsätta njuta av sommaren och dess långa dagar. Håll utkik, inläggen kommer fortsätta dugga, det går inte låta bli!!
En härlig sommarbild från kvällen som inledde sommarlovet. Släkt och vänner samlade till sedvanlig sommarlovsgrillning vid Hären.

Taggar: Sydkorea, adopterad, vuxen adopterad;

Kommentarer :

#1: Anonym

Bravo!! Fortsätt blogga, dina ord och tankar är som en outforskad äng. Du kan inte trycka ner blommorna utan låt dom spira, växa och sprida sig med vinden 🌸
Du kan och du måste fortsätta skriva 💪🏽👏🏽😄

Svar: 🙏☀️😃
Monica

skriven
#2: Anonym

Tack så själv för igår, många tankar och mycket att dela! Vilken toppenkväll vi hade i kvällssolen ☀️ Kram!

skriven

Kommentera inlägget här :