Någon är lycklig, någon är ung
någon är gammal, någon är kung
känsliga fingrar söker känsliga svar
utan att veta, är kärleken kvar?
Ja en människa, en människa ja
ja en människa, en människa ja
av kött och blod, av kött och blod
Någon är halv, någon är hel
nån tror sig alltid ha rätt, nån erkänner sina fel
någon längtar, längtar sig bort
där det finns kärlek har människan sitt hopp
Nån var perfekt tills man en vacker dag
såg rynkorna komma, aha, det var en människa
någon är vacker, någon är vackrare
någon är jag, någon är du
Ja en människa, en människa ja
ja en människa, en människa ja
av kött och blod, av kött och blod
Text: Uno Svenningsson & Arne Johansson
Tänk att musik och texter kan föra en till tider och platser man trott sig glömt. Minnen och tankar dyker upp i huvudet och de leder i sin tur vidare till andra minnen och upplevelser. När man lyssnar igen på en låt som man lyssnat på många många gånger, men plötsligt hör man något nytt, texten upplevs på ett annat sätt, har fått en annan referens och får plötsligt en ny, en annan innebörd. Lukter och musik kan verkligen få mig att bli nostalgisk, och få mig att längta, ibland tillbaka i tiden, ibland bort, ibland efter en känsla, ibland efter ett tillfälle eller tillbaka till stunden minnet väcker. Ibland önskar jag att jag kunde göra om, göra rätt eller bara få vara där igen.
I går kväll var jag på en fantastisk konsert med rockgruppen Fredá. De avslutade sin turné genom Sverige med att spela i Gnosjö Missionskyrka. De slog igenom i början på 80-talet och i år firade de 30 år som grupp. Arne och Uno, två av gruppens tre medlemmar växte upp strax utanför Gnosjö så de avslutade med en hemma konsert. Vi var många där som lyssnat på dem och deras låtar under uppväxten, så kvällen bjöd på fantastisk musik, en härlig helhetsupplevelse och många minnen. En del av låtarna skrevs för 30-25 år sedan, men känns väldigt aktuella fortfarande. Texterna är verkligen genomtänkta, har ett budskap, berättar något, väcker tankar, det måste de ju gjort redan då för 30 år sedan, men nu upptäckte jag det på nytt. Som tonåring kunde jag spela låtar om och om igen, det var ju ofta när något ledsamt eller plågsamt hade hänt, eller något fantastiskt roligt, så musik är förknippat med stora känslor. Idag lyssnar jag väldigt sällan på musik, jag tystnad gillar helt enkelt tystnad eller de ljud som finns runt mig naturligt mest.
De inledde gårdagens konsert med en låt som heter "Nu regnar det", den är från deras första skiva och väckte en hel del minnen, säkert helt långsökta men så är det ju med minnen. Arne, en av bandmedlemmarna är min morbror, och jag tror mig minnas att jag som barn satt i mormor och morfars kök och fick lyssna när han spelade denna låt på sin gitarr, sittande med sina långa ben slängda över deras kökssoffas armstöd. Jag tyckte han var otroligt häftig och hur cool som helst! Lyssna på den supermegacoolaspeciella låten HÄR !!!
Det fick mig att minnas och tänka på min mormor och morfar. Morfar var en stor samlare av gamla saker, de hade en hel övervåning i huset som var som ett museéum. Sedan hade han ett uthus på gården och det var både fascinerande och skrämmande. Där fanns absolut allt och lite till. Det hängde saker från tak och väggar och var helt belamrat med gamla saker. Fascinerande och lockande att få gå dit och titta och plocka i grejer. Men lite skrämmande på så sätt att när vi behövde något, exempelvis ett par skridskor till en idrottsdag eller så, var vi alltid tvungna att först åka upp och titta i "uthuset". Till ens fasa hängde där såklart ett par skridskor i rätt storlek, uråldriga och omoderna som få. Morfar och mamma var glada.
Vill du lyssna på ett par favoriter till så finns de här: Så länge vi lever, Bäste vän