Med en del människor säger det ju bara klick, och en höstdag i september 2003 klev jag på ett tåg som skulle ta mig till en kurs som RFSU anordnar. Där på tåget möter jag Kathleen för första gången. Vi skulle öppna ungdomsmottagning ihop i Skillingaryd, och inför det skulle vi skickas på utbildning. Den visade sig innebära några dygn ihop med tiotalet andra i samma bransch och under några dagar skulle vi utbildas i att "söka vår egen sexuella identitet"!! Spännande och skrämmande, men oj vad vi hade roligt! Vi lärde oss massor om normer och förhållningssätt, men framför allt en massa om oss själva och varann. När vi åkte hem därifrån kändes det som vi hade känt varann hela livet, och sedan dess har det bara fortsatt. (Inser att många kommer vilja veta exakt vad kursen innehöll, men det får förbli en hemlighet!!) 
Camilla började jobba på Skillingaryds KHV när jag skulle hem på mammaledigt, kanske var det 2006?, därefter jobbade vi alla tre ihop under flera år, och vi trivdes så bra ihop. Vissa människor bara fortsätter man samtalen där man slutar. Åren har gått och livet har skilt oss åt yrkesmässigt, men vi har så mycket roligt ihop när vi ses, och jag saknar dessa underbara kvinnor så mycket.
Att denna soliga dag få umgås med dessa kvinnor är väl det som måste vara "Kvinnohälsovård av högsta kvalité och i ständig förbättring" - för vi måste försöka ses lite oftare i framtiden!!
Vilket fint inlägg du skrivit! Det är så speciellt med vissa människor. Precis som du skriver känns det som om man bara fortsätter där man sist slutade. Tror det beror på att du är en så härlig och lättsam människa där din positiva energi smittar av sig på omgivningen. Man kan inte vara på dåligt humör när man umgås med dig!! Ser fram emot träff snart igen.