Prioriteringar

Det mesta i livet handlar om prioriteringar, iallafall väldigt mycket och väldigt ofta. Det är inte alltid lätt att välja eller prioritera det som är livsviktigt, den uppgift som ska göras först, det som inte går att skjuta upp, den som är i störst behov,  den syssla som ger mest, just nu eller långsiktigt. Det är inte alltid lätt och det blir heller inte alltid rätt. Det visar sig ju inte förrän långt senare. Det gäller jobb som vardag, hela tiden. Ofta går solen i moln i samma minut jag går ut med kaffekoppen, för att jag städade först! Bara att konstatera, jag prioriterade fel - igen!! Ingen fara i sådana små sammanhang, men ibland blir det ju värre konsekvenser av ett fel prioriterade. Vad gjorde jag med livet? Vad sysslade jag med? Barnen, kärleken, familjen och vännerna? Vad hände? Det som betyder mest. Vet jag vad som är viktigast, och för vem? Prioriterade jag rätt? Min tid? Deras tid? I rätt tid? 
Vad ska jag välja av allt gott?! 

Ofta när tråkiga och sorgliga händelser i ens närhet sker så hamnar jag inte sällan i just dessa tankegångar och tankebanor. Om livet eller tillvaron skulle ändas radikalt har jag då ägnat min tid åt de rätta sakerna och de rätta relationerna? Jag vet inte, men jag tror jag vet vad som inte är viktigast iallafall och det är att ägna tid åt detta. Att vara på sociala medier och framför datorn. Oavsett att det kanske inte är så mycket tid som alltid läggs så är de minutrarna onödiga. 
Familjetid - prio 1!! 

När jag började skriva trodde jag att jag hade något viktigt att förmedla. Jag ville berätta för omgivningen och förklara hur vi ofta bemöter människor som vi tycker inte riktigt hör till sammanhanget. Jag ville förklara att jag hela livet fått personliga och egentligen svåra frågor som förväntas besvarad med kallprat, att alltid blivit påmind om mitt ursprung som jag inte själv vetat något om eller velat veta om. Hur jag blir behandlad olika beroende på om jag är själv eller i sällskap med en svenskfödd. Jag ville berätta att intresset för Sydkorea har ökat eftersom våra barn undrar var de kommer ifrån och vilket språk vi egentligen pratar hemma?! De vill kännas vid Sydkorea och lära sig mer och jag har tvingats åka med i den riktningen och själv blivit mer nyfiken. 

Men det kanske inte är så viktigt i längden. Jag ville förklara för er som är trogna läsare, varför innehållet har ändrats lite. Jag har inte slutat vilja skriva eller berätta. Berättelserna och upplevelserna har inte upphört, men jag fick lite perspektiv. Dock blev det lite beroendeframkallande att skriva, att skriva av sig emellanåt. Jag är jätteglad att så många läser, det är verkligen kul! ag kommer fortsätta skriva, bloggen kommer vara kvar och jag lägger säkert flera inlägg i veckan även i fortsättningen, men jag ville berätta varför det har blivit lite glesare den senare månaden, och lite annan karaktär. Det går ibland över fort också, mitt lilla livsbryt som jag drabbas av då och då. 

Ska snart berätta om ett roligt sammanträffande med en annan sydkorean jag fick nöjet att göra i helgen!! 
Taggar: Sydkorea, adopterad, vuxen adopterad;

Kommentera inlägget här :