Idag var dagen då de stora, dyra sakerna skulle inhandlas!
Vi åkte vidare till stans finaste rörmokeri, där fanns allt i kakel och VVS, så jag kände mig som hemma. Vi köpte en stor varmvattenberedare där vattnet värms med solenergi, det ska fraktas och installeras på Home of Hope och kanske kanske kan jag om några dagar ta den första varma duschen i Nepal?!? Tack STC (Slow Train Coming ) för det!! 👍🏾👍🏾😘🙏🏾😊
Vi har också köpt inredning och massa andra saker som behövs för skötseln av hönshuset för alla pengar som donerats. Kycklingar ska vi köpa om några dagar. Om någon vet hur vi ska se skillnad på en höna och en tupp när de är kycklingar så lämna väldigt gärna en kommentar är ni snälla 🙏🏾. Jag och min närmsta familj med föräldrar och syskon köpte en personlig present till Asha som jobbar som husmor på barnhemmet. Sist jag var där i september så önskade hon sig en ugn. Det köpte jag idag som vi i familjen ska ge henne, tillsammans med en del bakgrejer förstås!! Jag hoppas hon blir glad och överraskad.
Dessa tills synes få ärenden tar massor av timmar!! Eftermiddagen har hunnit bli sen när vi stannar till hos en skräddare. Där beställer vi lakan till alla barn, Shyam och Asha. De börjar sy direkt, arbetsmiljön är lika hemsk som mannen är charmerande! Vi köper mediciner för att fylla upp förråden på barnhemmet då hela byn använder HH som lite sjukstuga, eftersom den ordinarie så sällan är öppen.
Imorgon bär det då av mot Ratankot igen. En lastbil ska köra alla grejer och jag, Morgan, Shyam och en chaufför ska ta en jeep med vår packning dit. Jag ska erkänna att jag är lite orolig för just denna delen av resan. Det är väldigt dåliga vägar och trafiksituationen är ju kaotisk. En liten mardröm att rulla nerför stupen eller krocka så långt från civilisationen, men jag gör väl som jag brukar, sluter ögonen och somnar. Jag ser verkligen fram emot att få komma dit igen och träffa alla.