Mat mat mat

Jag älskar mat!! Mycket mat, god mat och provar gärna nytt, äter allt utom blod och inälvsmat!! 

Semestern har börjat och det betyder mycket god mat, mycket nödmat, mycket snabbmat etc!! På vår väg norrut så blev första stoppet några dagar hos familjen i Stockholm, och då passade vi på att testa en koreansk restaurang som heter Nam Kang. Söder om floden betyder det ungefär på svenska. Vi var där hela familjen tillsammans med nyfunna koreanska vänner som lotsade oss genom det koreanska köket! 

Ris, kött och nudlar med det klassiska koreanska tillbehöret Kimchi. 
Jättegott !! Ida och Karl hade tydligen ärvt konsten att kunna äta med pinnar, de klarade det galant. Vi fick också lära oss att man alltid häller upp drycken åt varann av artighetsskäl. 

Provade en somnande efterrätt med glass omgiven av ett segt gott risskal, från Hawaii och USA såklart!! Oavsett ursprung så var det gott!! 


Fick lära oss massor om Seoul och Sydkorea. Kul, intressant och trevligt. 

Ida med våra vänner Jin, Bora och Min. 



Fyra koreanskor, samtalet fördes på svenska, småländska, koreanska och engelska. 

Dagen efter åt vi enligt rutin hämtmat på trappan till Konserthuset vid Hötorget. Inspirerade av gårdagen åt vi sushi - med pinnar såklart! 



Mc Monica finns alltid på en rastplats nära oss!! 


Idag fortsätter färden norrut med bil och de kulinariska höjderna har landat något. Termoskaffe, äpple och en god bit nötkaka i farten. Regnet vräker ner och det är 12 grader!! Svenska sommarn följer med oss. 

Taggar: Sydkorea, adopterad, adoption, kimchi, koreansk mat;

Sociala medier

Finns det något bättre än vänner och familj? Att umgås, prata och göra roliga saker ihop?! Förra veckan och helgen gick verkligen i de sociala mediernas tecken. De som känner mig vet att jag älskar när det händer massor och med många, ibland beskrivs jag som en social person. Jag brukar inte blogga om mina vardagshändelser men detta var ju en helg så det får slinka igenom.  Bilderna som följer får beskriva de intensiva dagarna. 



Hemsk tågrese upplevelse tillsammans med mina två äldsta döttrar - destination Stockholm. Den gav oss definitivt ett gemensamt minne för livet! 


Sammanstrålade med detta härlig gäng. Det suddiga fotot togs tidig morgon efter många timmars prat och skratt. Vänner sedan över 20 år tillbaka när vi gick sjuksköterske utbildningen ihop i Östersund. Kär och dyrbar vänskap. 



Långlunch  i strålande solsken i Stockholms skärgård ihop med denna sköna vän, också det en vänskap sedan 20 år tillbaka från tiden vi började vår yrkesbana ihop som Operations syrror på Karolinska Sjukhuset! 

Gröna Lund. 



Bild i repris som jag beskrev i förra inlägget - nya vänner och bekantskaper, så roligt!! Tillbringade seneftermiddagen med mina flickor och midnattstimmarna med att umgås med min kära svärmor!! 


Kom hem till Gnosjö och umgicks hela underbara sommarkvällen tillsammans med bästa grannarna. Poolhäng och bad, prat och champange. Lyxiga longdrinks till barnen! 

Firade mamma som fyller jämna år just idag!! Överraskade henne med att sammanstråla hela familjen på Restaurang Fjällstugan i Jönköping för sommarlunch. Hon fick bla en golfbag i present. Anekdot: efter en sen kvällsjogg hade jag flera missade tel samtal från mamma. Jag blev orolig och tänkte genast att något hänt, samtal efter kl 22 brukar tyda på sjukdom. Jag ringde genast upp och beredde mig på allvarliga besked. Men den glada nyheten var att mamma sänkt sitt handikapp ett snäpp. Så tacksam och glad över att mina 70- åriga föräldrar ägnar tiden åt golfrundor och slipper sjukhusbesök, att krämporna ligger i sving- och putteknik och inte i mediciner och sjukdom. 

Bad och solhäng vid Vätternsstrand. 

Söndagskvällen avslutades vid Götarpssjön och ytterligare en vän träff. Denna gången med mina barndomsvänner som jag växt upp ihop med.  Även vi träffas regelbundet, och kvällen gick alldeles för fort över i skymning och natt. En fantastisk avslutning på en intensiv helg. 




Nu återstår en lika intensiv 100 timmars jobbvecka innan lite ledighet tar vid. Sociala medier "in real life" är livet!! 
Taggar: Sydkorea, adopterad, vänskap;

Den stora världen är liten ibland

Ibland är världen bra liten, ibland är världen och nya vänner inte längre bort än ett -Hej, kring ett provisoriskt träbord. 

Igår kväll var det Stockholms Street Festival i Kungsträdgården. Jag hamnade vid en uppbyggd liten tillfällig servering framför en husvagn som sålde vietnamesisk snabbmat i väntan på att mina döttrar skulle tillfredsställa shoppingbegäret. Det kan ta en stund. 

Vädret var soligt och fint, mycket folk rörde sig ute, det var fullsatt, men vid ett bord satt en ensam asiatisk kvinna. Jag slog mig ner vid andra änden av bordet. Efter en stund kom ytterligare två asiatiska kvinnor och slog sig ner. Fyra asiatiska kvinnor vid ett bord på en uteservering, vi var främlingar, men för alla utomstående såg vi säkert ut som ett sällskap. Det skulle dock visa sig att vi hade massor gemensamt. 


Efter en oenighet kring parasollets vara eller icke vara så kom jag i samspråk med de två yngre kvinnorna. Det visade sig att de helt nyligen bosatt sig i Sverige pga sitt arbete på Ericsson. De kom från Soeul i Sydkorea. Jag berättade såklart att jag är född i Soeul, men har bott här i hela mitt liv. Gissa om vi fick massor att prata om !! 

Den andra kvinnan vid bordet hörde vårt samtal, då berättade hon att hon också är adopterad från Sydkorea. Fantastiskt! Vilken situation, vilket samtal!!! Det visar sig att hon varit ordförande i AKF, Adopterade Koreaners Förening, vars existens för mig varit helt okänd till för ca 10 månader sedan, men som jag nu är medlem i. Hon har varit tillbaka till Korea, hon har tagit tillbaka sitt koreanska namn. Otroligt spännande, jag vill såklart höra mycket mer om detta!! 

De yngre flickorna berättade om hur det är att leva som ung kvinna i Sydkorea, vi pratade om språket, maten, samhället och jämförde med Sverige, som de var nyfikna på Sverige. Som ni förstår kunde samtalet varat i evighet, men vi avslutade med att konstatera att vi var överens om att vädret kunde varit bättre och stabilare (svenskt parad manér att prata om vädret !) och därav tillbaka till parasollets roll. Jag ville ju äntligen kunna njuta av kvällssolen, de ville inte ha solen på sig. 


Vad liten världen kan bli ibland, så fantastisk, stor och vid men samtidigt kan ett ögonblicks möte förändra och förena. En del kallar det Slumpen, vissa Ödet och andra Gud. Oavsett vad det kallas är jag glad, sluter ögonen och tillåter mig våga flyta med! 
Taggar: AKF, Sydkorea, adopterad, adoption, vuxen adopterad;