enklassisksvenska2.0.blogg.se

Inlägget Fredrik skev tycker jag verkligen visar att känslorna för sitt adopterade barn är precis detsamma som för biologiska, det är ju bara situationen och det praktiska runt om kring sättet att bli förälder på som skiljer sig åt lite, det vittnar även Cecilia Ideskog om i sitt inlägg. HÄR.

Även jag, Maria Gillgard och min familj (min systers inlägg) menar ju detsamma, HÄR och HÄR kan du läsa dessa inlägg. För oss som lever i denna familjekonstellationen är det hur naturligt som helst. Vi tänker inte på det. Det går att läsa Fredriks text och tänka att det är en man som håller sitt nyfödda barn i famnen och beskriver de första dagarna på BB med sin nyfödde. Han beskriver det så bra både känslomässigt och praktiskt. Då börjar ni också förstå hur konstigt det känns och upplevs när andra runt omkring en ifrågasätter ens tillvaro. Var är din riktiga pappa? Var kommer du ifrån? Är du deras barn? Är ni syskon på riktigt. Tänk er att när vi började få dessa frågor var vi ju själva barn och fattade inte något alls eftersom vi var mamma och pappas barn!! Men härda den som härdas ska. Det är överkomliga saker, men ni i omgivningen kan ju faktiskt vara med och förändra sättet att se på en familj, era barn kanske inte kommer att fråga Emils och Linus (Fredriks söner) detsamma?!

 

Att familjer idag har andra sammansättningar än de traditionella är ju vanligt, att ha två mammor eller flera vuxna, syskon av olika ursprung, i olika familjer är ju vanligt och bör inte längre ifrågasättas.

 

Min nyfikenhet är dock stor och jag tänker pressa Fredrik på mer svar!! Som bilden illusterar ska jag plåga honom så han fortsätter skriva fler inlägg. Vad tänker han när han läser vad jag berättar? Blir han ledsen, arg eller vad känner han när han förstår hur hans söner blir bemötta ibland?? Hur blir de bemötta som familj, har han upplevt situationer som blivit roliga, konstiga, eller kanske väckt hans ilska eller sorg? Tror han att hans pojkar känner igen sig i en del av det jag upplevt, eller mina barn upplever. Han är också den som varit i mitt eget födelseland, det ska han inte komma undan!! Mer om det senare. Han kan spegla min bakgrund, jag kan bli en fläkt från framtiden, mina barn är som hans eventuella barnbarn.  Fortsättning följer, normalt sett är vi dock oftast så sams som nedanstående bild bevisar.

 

#16/100